- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
134

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rande tydlighet. Där ljöd en skärande gnäggning, ett
jämrens obeskrivliga skri!

Då rusade Nils opp och sprang ut. I blotta skjortan.
Hustrun kom emot honom.

— Det var för sent — de kunde inte få honom opp.
Hörde du hans avskedsrop? De måste springa för att
rädda sina egna liv. Du har väl suttit och rökat och
spillt gnistor i natt — sa jag inte, att den hästen skulle
bli oss till olycka? Du har tagit skada till din själ —
för längesen, Nils! Nu bli vi kanske husvilla — vem
vet om de kunna rädda längorna! Men gack in,
människa! Du har ju ingenting på dig utan står och blir
rent fördärvad!

Och hon drog honom med våld in och stoppade ner
honom. Så gick hon till fönstret.

— Jo, det ser ut som det skulle lyckas dem att få
bukt med branden. Åtminstone stannar det med den
ena stallängan, far!

— Vad bryr jag mig om längorna? Låt dem
brinna!

Och så gav han till ett hest stönande.

— Mackabeus! Nu — nu är det slut med oss två.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free