Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÄSTA-SARAN.
Ur en prästapigas levnadserfarenheter.
Hur väl jag minns den gamla stugan, som låg där vid
vägen mellan Gubblösa och Töslunda! Liten men med
skinande vita kalkväggar, brunrött korsvirke, blanka
om också blågröna fönsterrutor, blommor och
gardinremsor i fönstren, körvel utanför tröskeln, en liten
rabatt med lavendel och tusenskönor nedanför bikupan
under kammarfönstret och 14 eller 15 hästskor över
dörren.
Därinne satt i sin länstol vid sängen den gemytliga,
rosenkindade, silverlockiga Präs ta-Saran.
Merendels stod en kaffekopp framför henne, och kaffepannan
ovanpå kakelugnsleret. Maten var inte halva födan
för Prästa-Saran, förty kaffet var hennes allt.
Och ändå kunde hon laga mat som få på jorden.
När jag under de sista åren av min skoltid och
början av min studenttid gav mig ut i bygderna för
att botanisera eller studera skånefolket på närmare
eller fjärmare håll, smet jag gärna ett slag in till
Prästa-Saran. Hennes första ord voro vanligen:
— Hur fort ska han gå?
Första gången missförstod jag henne.
— När Sara säger ifrån, om det vore så på fläcken.
Då blev hon förlägen.
— Inte mente jag så! sa hon. Jag ville bara veta,
om jag kunde hinna laga nånting gott åt honom —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
