Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fast öfvertygad om att Sofi kände sig oändligt
lycklig.
»För en vacker kvinna blir allting annorlunda,»
tog Sofi plötsligt upp efter en kort tystnad. »En
vacker kan äfven njuta, vinna tillgifvenhet, beundran,
kärlek . . . hon kan få något för sin egen del . . .
något som helt och hållet tillhör henne och ingen
annan . . . medan en ful ...»
Hon tystnade tvärt, orden tycktes ofrivilligt
und-sluppit henne. Och liksom för att utplåna något
alltför personligt i dem, tilläde hon hastigt:
»Hvad Rosa är vacker! När hon kom ut
färdigklädd för att gå till teatern, fäste jag mig vid att hon
bestämdt blifvit vackrare än förr. Hennes hår
skimrade som guld, hennes ögon glänste och hennes
hy liknade nyponblommans blad,» fortfor Sofi, med
förtjusning anförande uttrycken ur de romaner hon
slukade på sina få lediga stunder. — »Men,» tilläde
hon med öfvertygelse, »jag tror verkligen inte det är
kontorsarbetet, som gör Rosa vacker eller glad.
Nyss hörde jag henne säga, att hon afskyr intet så
mycket som det.»
»Rosa är barnslig och oerfaren. När hon
småningom lär sig förstå arbetets värde, börjar hon också
älska det,» svarade Maria.
Sofi skakade på hufvudet. — »Rosa älskar
glädje, fester och allt som är vackert.» — Hon samlade
hastigt ihop de lagade kläderna och gick bort med
dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
