Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på duken; än komponerade han någon ny musik med
anledning af ackorder, hvilka någon talltrast låtit honom höra
i skogen. »Och skulle man», skrifver W., »rätt njuta af
Gustaf Eriksson eller det befriade Sverige, borde man höra
det uppläsas af författaren någon skön afton, då
trädgårdens lummiga kronor blifvit lika träden på Fahlcrantz’
taflor. I den gamle låg då mer poesi än han kunde
uttrycka i ett språk, som var honom besvärligt att behandla;
och den poesien bröt sig fram i blick som i röst och
adlade ock versen till poesi. I sitt umgänge var han ytterst
intressant. Hans konversation i ett mindre och förtroligt
sällskap var ovanligt ledig, omväxlande och rik; sällan
vidrörde han dagens små passioner och kunde således vara
oförställd. Hans kvickhet väckte löje utan rodnad. Hvad han
talte kunde ha varit en förträfflig artikel i en vitter, historisk
eller politisk tidskrift; och hans konversationsstil öfvergick
i värde den, hvari han skref och tryckte. Om än Leopold
underblåste hans lust att skrifva egna skaldeverk, var mig
dock tydligt, att han ej såsom vitter författare mer skulle
kunna skära lagrar, och jag föreslog honom därför en gång
att hällre öfversätta andras verk än skrifva nya, därvid
jag anförde Tegnérs infall om hans Gustaf Eriksson, att
man där träffade fadren och sonen men ej anden. Han
teg och lade bort ett poem samt började, sedan jag skaffat
honom goda editioner af Lucanus, att öfversätta Pharsalia;
därpå Tasso. Men när hans maka, med livilken han lefde
i det lyckligaste äktenskap och som i grunden nog mera
gillade den nya riktningen än den gamla, såg, att hvad
som nedlades på förlag af dessa verk icke blef återgäldadt,
och jämväl beklagade sig däröfver, sökte jag vända hans
hug till annan sysselsättning. Jag föreslog honom att
skrifva sina memoirer. Själf upptecknade jag och visade
honom, hvad jag hört honom berätta om ett eller annat;
och då han ej alltid var nöjd med dessa uppteckningar,
drog jag däraf den slutsatsen, att ingen annan än han själf
kunde på ett tillfredsställande sätt göra det Han började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
