Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
met, har ingen någon väckelse, någon tröst däraf. Nu
beslutar Ni uppenbara den. Hon förvandlas i ord’ Men den
häri meddelade läran förefaller några besynnerlig; de tro ej
på den. Andra få däraf i sin själ den verkan, att lifvets
bestämmelse uppgår i all sin klarhet för deras tanke. De
finna att det är lycka, som genom själens förädlande bereder
dem för himmelen. De tro det ord, hvilket uppenbarade
eder idé. Denna idé, detta ord och denna verkan äro de
ej tre? Men äro de ej en enda idé: osynlig i eder hjärna,
fattlig på edra läppar, förnimbar i andra människor? År
ej ordet en medlare, som öfverflyttar idéerna hos mig till
idéer hos andra? Utgår ej verkan af idén genom ordet?
Om idén är skön och ordet är skönt och verkan är skön:
är dock ej blott en skönhet och icke tre skönheter däri?
Fodes ej ordet af tanken? Utgår ej verkan af tanken och
ordet? Böra dessa tre sammanblandas? Böra de åtskiljas?
Är ej idéns ’persona’ en annan än ordets, och beggedera
en annan än verkans ’persona’? Om denna familj nu
lef-ver för det eviga: äro ej idén, ordet och verkan härliga
och jämlika hvarandra i härligheten? Men är dock icke
alltid ordet en idé, som fällt sina englavingar? Gör sig ej
idén till något mindre, då hon blir ord? Och då ordet ej
mera höres — sammanfaller det ej med idén, ehuru vi, som
erinra oss det, måste tänka oss det såsom ord, emedan vi
ej kunna föreställa oss en idé?» — Det är måhända icke
så svårt att förstå, hurusom efter denna blixtrande exposé
en af de därvid närvarande, öfverdirektören Cassel, »en
kristen i Luthers anda», fann sig böra anföra, att en af hans
vänner, öfvers telöjtnanten af Ekenstam, ansåge W. särskildt
utvald att i en bekännelse förena de båda sekter, som
enligt hvad ofvan nämnts, då egentligen uppburo
hufvudstads-kretsarnes andliga lifsintresse, anhängarne af Zinsendorf och
af Svedenborg.
Ej blott med sitt tal från predikstolar och i
sällskapskretsar vittnade W. om den tro, som bar hans inre lif; äfven
hans penna verkade i samma syfte. I »Underrättelser om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
