- Project Runeberg -  Dikter i urval /
87

(1957) [MARC] Author: Lars Wivallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag löper Sverige kring och önskar med mång tåre,
att jag dig finge se, i år heller åt åre.

Det är, ännu en gång, innan min sidsta stund.

Det önskar jag och ber med nöd av hjärtans grund.
Och det ock billigt, ty, vartut vill en dock vandra,
att han medfödd natur och kärlek kan förandra?

Det land, där en är född, har den art och natur,
att det kärhaves ock utav de vilda djur.

Vilddjur, fouglar och fisk nödigt den ort bortmista,
därpå de födas hit, gärna de där hemvista.

Storkar, svalor och slik vetan det vara sant,
och djur i marken vild, samt fisk vid haves kant.
Hava oskälig djur den hug, den art, det minne,
så bör ju fast mer mig betrakta och besinne,
att jag näst Herren Gud är pliktig kärleks tro
Sverigie mitt fosterland såväl i fejd som ro.

Jag hoppas ock förvisst. Son äger fadren ärva,
den som sins faders liv ej sökt har att fördärva,
eller hans hus och bo, heller hans barn och flor.
Syster får systers lott, men bror ärver som bror.
Den fader vore hård, som ville barn fördriva
för svaga ungdomsfel och för det syskjon kiva.

Fadren näpse sitt barn och glömme brist sen bort,
ty fadren näpse sitt barn och glömme brist sen bort,
ty fadrens vrede bör mot barnen vara kort.

Den fars hjärta är sten, den mors bloddroppar tunna,

som ej förbarma sig, som icke sig varkunna

över sitt egit kött och give barnen till

sin ungdomsfel och brist, när det sig bättra vill.

Tyranner röva liv, men far och mor de risa,

att barnet lära skall av hjärtat Herren prisa,

ty hoppas jag ock så barnsrätten njuta få:

Föräldrar med sin barn nödigt till rätta gå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:42:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wldikter/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free