Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Myndighetsförklaringen. — Fredsåren 1697—1700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eerade skansarnas återuppbyggande. Det tagna steget var ett bestämdt
af-vikande från den kloka grundsatsen, att Sverige i denna fråga hade att gå
hand i hand med de öfriga löftesmännen af altonafördraget. Det syntes som
en utmaning och betraktades såsom en sådan af den unge danske konungen,
hvilken gent emot sin holsteinske fiende ej ville gifva vika och knappast borde
göra det. Hos sjömakterna uppväckte åtgärden den största oro, emedan de
fruktade det omedelbara utbrottet af ett nordiskt krig, som de under då
varande förhållanden sökte förekomma.
Karl XII tycktes emellertid ej hafva anat de möjliga följderna af hvad
som skett och vårdade sig litet om sina bundsforvandters missnöje eller deras
begäran, att han skulle draga sina trupper utur Holstein. Danmarks
hållning förmådde honom i stället att med 5 000 man förstärka trupperna i
Tyskland. Inom kort koinmo likväl
oroande rvkten om förbindelser, som
•/
Danmark ingått med konung August
och tsar Peter, och Karl XII insåg
då nödvändigheten att vinna stödet af
andra makter. Underhandlingarna med
England och Holland fingo raskare
fart. Karl XII gjorde betydande
eftergifter och Willem af Oranien dref på
af fruktan, att Sverige i vidrigt fall
skulle närmare förbinda sig med
Frankrike. Snart var man ense. Den 6 (lfi)
hmuari 1700 slöts det särskilda för-
c
bundet mellan England och Sverige
samt kort derefter den 13 (23) januari
i Haag det gemensamma förbundet
mellan Sverige och de båda
sjömakterna. Genom det senare bestämdes
för hvardera af de förbundne
lijelp-truppernas styrka till 6 000 man, och
i en hemlig artikel förnyades deras samfålda garanti af altouafördraget. Vid
traktatens undertecknande afgafs å konung Willems vägnar den muntliga
förklaringen, att England och Holland skulle taga den holsteinska saken om
hand och, om det behöfdes, tvinga Danmark till eftergift.
Det såg i sjelfva verket ut, som skulle kriget blifva oundvikligt. Konungen
af Danmark lät sina trupper rycka in på de områden, som lydde under hans
och hertigens gemensamma regering, och Karl XII befalde med omisskänlig
krigslust den svenska härens öfverbefälhafvare i Tyskland att angripa
Danmark vid första fiendtliga steg mot hertigens eget land. Den anfallande ville
väl icke Karl XII blifva, men han väntade for visso med ungdomlig otålighet
underrättelsen, att det på allvar brutit löst. Den underrättelsen kom också
inom kort, ehuru först från ett helt anuat håll, än den var väntad. I februari
403. Frederik IV, konung af Danmark
(1071—17Ö0).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
