- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
54

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bidar jag med lugn stunden då min sentimentalitet blir
offentliggjord och vet vid mig själf att nästa tryckalster
åtminstone blir mycket mera moget. Och så fa mina
gyn-n5re och egna veta hvart min tid tar vägen. — Folk är nog
vänliga och tycker att min talang ändå förtjänar odlas, ja
uppmuntras t. o. m.»

Den 28 augusti skrifver Tavaststjerna från Helsingfors
till Neiglick, som] tidigare rest hem: »Beijer har mottagit
mina dikter, lofvat 200 Smf för en upplaga af 500 exemplar,
men vill hälst ge ut dem i 1,000, då jag kommer att stegra
mina anspråk till 500 9mf. Han hoppas på
hufvudmark-nad i Sverige. En liten planch har jag själf tecknat till
dem. Den ser ut jämte titel ungefär så här (en mycket
nätt teckning är anbragt i ett höm af brefvet) . . .
Inled-ningsdikten har jag ännu ej färdig, men början blir, tänker
jag, ungefär så här:

Kom ut och länsa för morgonbris
Uti min slup så att skummet spritter,

Jag har den riggad på eget vis,

Vi täfla icke om annat pris
Än morgonluft öfver böljeglitter! o. s. v.

Kvällen innan jag förde manuskriptena till Beijer kom
jag till P. Han var på uselt humör. Vi läste igenom dem,
alla som ej behagade honom och hvilka jag äfven själf fann
svagast, strök jag. Sexton numror utgingo på det viset ur
samlingen».

Efter en liten tur till landet afreste Tavaststjerna den
9 september till Paris. Ännu samma dag skrifver han till
sin syster ett bref fullt af jubel: «I kväll bär det af.
Hoppet står i zenit. Alla små sorger mördas . . . Aldrig har
lifvet bländat förr än nul Det går öfver», tillägger han, för
att ej misstänkas att ett enda ögonblick göra sig altför
stora förespeglingar om lifvet, «men härligt är det att
hoppas!»

Omsorgen om dikternas utgifvande hade Neiglick
åtagit sig, och en vidlyftig brefväxling under hösten visar med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free