- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
65

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så tydligt ha sett en i lyrik antydd situation for mig, som jag
ser denne man, där han ensam sysslar i båten vid bryggan:

Hvar lina han samlade lugnt i ring,

han riggade bäten af —

och sedan dröjande och med en sista blick på sin slup går
vägen upp till «kvällsvardens kallnade rest». — Men snart
mötes man af en högst uppfriskande entusiasm för hafvets
storhet och frihet, dess kyla och sälta, dess rensande,
läkande, eggande kraft. Visserligen är det betecknande för
Tavaststjerna, att hvad han framför alt besjunger, är hafvets
förmåga att välta bördorna från sinnet, att göra en
«pestsmittad värld» ren från kvalmet och kvafvet, att låta
stormen taga .»hvart aggande sjukt bekymmer på väldig arm»
och dränka »sorger lätta och tunga i vindarnas hvirfvel».
Det påminner mindre om en ungdomlig Columbus, som far
ut för att upptäcka framtiden och gläder sig åt att seglen
svälla och dusten mot vädret är styf, än om en
konvalescent, som behöfver fylla lungorna med frisk luft efter en
lång tids sjukhusvistelse. Men konstnärligt taget blir effekten
utan tvifvel större så; i «Morgonbad» och »Stormen
sjunger» värka »den gamla människans» — sit venia verbo I —
trängtan efter förnyelse, att vattnet kännes dubbelt klarare
och stormens hvin kring tinningarna dubbelt uppfriskande.
Den veka tonen tar dock i flera dikter öfverhand äfven här,
i »Skärgårdsfarväl», i »Hägring», i den rytmiskt så fint
målande »När fjärden i månsken ligger» med sin vackra
återblick på sommarens minnen, och den blandar sig starkt
i epilogens hyllning till «Novemberstormen» — alla dikter,
hvilka i sin stämning, om icke i sin form, stå den följande
afdelningen nära. Slutligen också här ett par objektivare
bitar med stilla sommarlugn, »Turisten» och »Vestersund». *)

*) I sin förträffliga uppsats om Tavaststjerna i Ateneum 1898 påpekar
EUen Key ett inflytande på dennes lyrik från Holger Drachmann, Jag
föreställer mig att hon då närmast menar hafssångerna, men hvarken i dem eller
annorstädes har jag kunnat finna några närmare beröringspunkter med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free