Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. «Barndomsvänner»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn. Emil rådes af en fackman att bli sångare — Tudde
blandar sig alls icke i affären, hvilket är bättre än i boken.
Emil går till Sigrid, hon tillstyrker honom, beherskande sina
egna känslor, att följa rådet; denna scen är mycket nätt och
hade gärna kunnat bli kvar i stället för den sida (i68), som
i romanen skildrar Sigrids kamp med sig själf. Men denna
strykning står i samband med införandet af mötet med Johanna
såsom motiv för uppslagningen. Utkastet vet ingenting af
denna ledsamma och högst frånstötande pighistoria. Det låter
fbrlofningen upplösas af sig själf: Emils besök hos Sigrid bli
I allt glesare, hennes stolthet såras därigenom, och med
sångar-banan i perspektivet somnar det hela bort på ett mycket
följdriktigt sätt; ett afskedsmöte mellan de båda konstaterar blott
faktum. Emil reser till Paris och återvänder, såsom i boken,
ehuru framställningen är mycket kortare här. Han träffar i
sin födelsestad de båda vännerna Tudde och Sigrid, och den
förre inleder en altför vidlyftigt beskrifven affärshistoria med
den senare för att hjälpa Emil, men blir genast afslöjad och
drar sig tillbaka. Emil uppehåller sig med lektioner, tills han
far en tjänst vid statistiska byrån i Helsingfors. Utkastet slutar
med ett besök i Emils födelsestad samt ett samtal mellan
honom och modern under promenaden upp från
ångbåts-bryggan. Det ser nära nog ut, som om en förening med
Sigrid Willborg ännu kunde bringas till stånd.
Den andra redaktionen öfverensstammer mera med den
slutliga. Söndagsförmiddagen är visserligen kvar som
inledning, kapitlet om fbrlofningen med Amanda Ek likaså, men
hela historien med Johanna har kommit in redan här och
slutet är sådant det sedan blef. Bland olikheter gentemot
både det första utkastet och den definitiva redaktionen må
nämnas att språkfrågan är berörd i en för öfrigt rätt trogen
skildring af det sätt, hvarpå Bens (Emil Öhm är omdöpt till
Benjamin Udde ’) forna skolkamrater fördrefvo sin tid vid
’) Detta oamD hade vi Tavaststjema att utbyta mot Thomén, emedan
del föreföll oss alltför danskt. Det senare skapades engång, dä vi under
sökande efter ett lämpligt tillnamn åt hjälten mötte tvänne herrar, af hvilka
den ena helte Thomé, den andra Homén. Tavaststjema återupptog namnet
Udde i »Kvinnoregemente*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
