Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. «Barndomsvänner»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja mycket bra kunna gå ihop: den veka och den trotsiga.
Men det är egentligen blott den förra, som han konsekvent
får fram. Det senare, oppositionella draget återfinnes i
början knappast annorstädes än i Bens trots mot den något
brutale fadern och i hans oerhörda tilltag att straxt efter
besöket hos läkaren aflägga ett nytt hos Johanna. Men for
öfrigt glömmer författaren att låta Ben lägga i dagen ett
sådant drag, och icke ens när han i sammanhang med
reflexionen öfver tidsandan analyserar Ben karaktär, nämner
han denna sida med ett ord. Först efter återkomsten från
utlandet träder den tydligare fram — i oppositionen mot
förmännen vid järnvägsstyrelsen, i scenen med den gamla
skolkamraten, i Bens revolt mot Sybergs ovärdiga
ingripande i hans affärer och i hans bryska sätt att återbetala
sin skuld till Sigrid Walborg. Det var detta, som kom
Neiglick att fråga, huru Ben plötsligt blifvit så käck och
trotsig under sin utrikes vistelse; han mindes, förlåtligt nog,
icke att Ben alltid i Tavaststjemas tysta föreställning varit
likadan, oaktadt den egenskapen så länge hållits
undan-stucken.
Däremot kan jag icke med Neiglick finna att sången
vore en tillfällighet i Bens lif. Han var ju en
musik-svärmare, som med Schubert-melodier och fantasier vid
pianot afklipte alla allvarligare spörsmål. Kvartettsången
erbjöd honom ett utflöde för hans musikaliska intentioner
och blef ännu mera lockande genom att hans röst bragte
honom så stora triumfer. Både temperament och begåfning
stalde honom alldeles naturligt i denna miljö; och om
Tavaststjerna icke, såsom Neiglick ville, direkt i svarta
färger målat kvartettsångens depraverande inflytande på en
ung man, så var det emedan han ville bevara åt Bens
sån-garlif det ideella moment, som icke allenast var hans insats
i detta lif, men som också, mer än någon kan förstå, som
saknar egen erfarenhet därom, icke så alldeles sällan bär
upp sångarkretsens stämning och sträfvan. Huru djupt
musiken ligger i Bens innersta själ, det kommer bäst fram
just i slutet, där den blir en tolk för alt hvad han lidit och
känt, alt hvad han ångrar och saknar: greppet är måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
