Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska kemiens historia. År 1892 utgaf han Scheeles bref och
anteckningar, hvilka han beledsagade med en utförlig biografi öfver
deras författare. Han uppgjorde äfven planen till en historisk
framställning af Berzelii upptäckter, åt hvilka han ägnade en lika liflig
beundran som åt Scheeles, men han öfverlämnade förberedelserna
härför åt andra och hade ej heller för afsikt af utföra själfva
slutarbetet. Härtill anknyter sig hans historik öfver upptäckten af de
mineral, som innehålla sällsynta jordarter, hvilken bief ett af hans
sista arbeten (1899).
På det historiskt-geografiska området publicerade han* ef er
Fac-simile-Atlas först en uppsats om den s. k. Borgias världskarta (1891).
Härvid råkade han ut för ett förargligt, ehuru af omständigheterna
lätt förklarligt misstag. Från Venedig hade han inköpt en gammal
karta, i hvilken han igenkände ett aftryck af den nämnda
världskartan, hvars original utgöres af en graverad och emaljerad
me-tallskifva. Då aftrycket företedde en ytterst ålderdomlig prägel,
antog han, att det tillkommit genom direkt afklappning af
originalet vid den tid då detta förfärdigats, och enär denna blifvit satt
så långt tillbaka som omkring 1410, så trodde sig Nordenskiöld
Till följd häraf, och då han själf ej gjorde anspråk på att vara någon ofelbar
afskrif-vare, insmögo sig fel, från hvilka han var synnerligen angelägen att de färdiga arbetena
skulle vara befriade. Alla korrektur jämfördes därför med de citerade originalskrifterna,
hvilket stundom var rätt besvärligt, då hans böcker och anteckningar ej alltid kunde
återfinnas på de platser där han först sökte dem. Att han för här antydda bestyr
någon gång med en viss hänsynslöshet anlitade den dock alltid väl honorerade
arbetskraften, må medgifvas: han var själf en arbetets man och fordrade med rätta liknande
af andra. Till sist är det sant, att hans språkbehandling undergått retusch, men dels
var denna mindre betydande, dels tillät han aldrig införandet af någon ändring utan
att han redan i manuskriptet godkänt densamma. Han påstod t. o. m. att han i
korrekturet skulle kunna upptäcka hvarje ord som ej vore hans eget, och om detta icke
alltid slog in, så bevisar det ej annat än att de slutliga ändringarna företogos med
lätt hand. Egendomligt nog var det mera sällan som hans språk behöfde befrias från
fennicismer, då åter hans tal ständigt bibehöll sin finska klang; oftare var det uttryck
lånade från norska fångstmän eller ovanliga dialektord eller för honom personligen
egendomliga vändningar som föranledde heta diskurser med hans språkgranskare. Då
han höll strängt på uttryckets korthet, löstes dock alltid tvisten lätt, då man kunde
påvisa att ändringsförslaget innehöll ett eller ett par ord mindre än den
ursprungliga lydelsen. En svårare uppgift hade hans utländska öfversättare, ty de ändringar
han företog i deras arbeten och vid hvilka han ofta envist fasthöll. Öfverensstämde ej
alltid med främlingens åsikter om 9pråkbruk och grammatika. I öfversättningarna af
reseverken tog han dock själf ingen del, hvarför han ej är ansvarig för däri
förekommande misstag; han ansåg ej heller att dessa öfversättningar, såsom de af honom noga
öfvervakade engelska upplagorna af Facsimile-Atlas och Periplus, i allt kunde citeras
såsom originalarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
