Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sak i främsta ledet, där död och fara hotade, och vi visste alltför
väl liksom de själva att deras liv varje dag stod på spel. Säger icke
redan Eddan:
Icke av vidskeplig vördnad för livet till varje pris beklagar
vi våra vänners död. Livet är det högsta, det heligaste —
förkunnar visserligen ”humanisterna”. Men det är en fadd och enfaldig
lära. Jag finner intet stort och skönt i oxens eller svinets liv, icke
heller hos de människor, som blott genom en tillfällig naturens nyck
råkat att till utseendet skilja sig från dessa djurarter. Livet är i sig
själv varken ont eller gott, varken högt eller lågt — blott det
innehåll, varmed det fylles, kan ge det något värde. Människooxen kan
jag inte vörda och älska; blott den tänkande och kämpande
människan, människoanden, är något högt och heligt. Men även
beträffande sådana människor ges det värden, högre än deras fattiga liv,
deras fysiska jag, som ändå till sist är dömt att ruttna i jorden
eller förbrännas till aska.
Ett värde av denna art ligger i det höga socialistiska ideal,
vi nämner proletariatets frigörelse. Det snabba förverkligandet
av detta mål, som skulle medföra, att mänskligheten för
framtiden besparades sådana förskräckligheter som vi upplevat under
de fyra blodsåren, är väl värt de i och för sig beklagliga offer
en världsrevolution kan kosta, är väl värt att ge våra liv som
insats. Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg ägde denna idealitet,
denna hängivenhet för sin sak, som diktaren krävt i de berömda
orden:
Men vad som är det tragiska med Karl Liebknechts och Rosa
Luxemburgs död, det är att de skulle mördas icke av sina och
arbetareklassens naturliga fiender utan att de skulle falla som offer
för en s. k. socialistisk ’arbetareregering. Jag talar nu inte om
dem, som utgjorde verktygen i detta blodsdrama, eller om dem
som formellt står som anstiftarna. Faktum är och förblir, att de
verkliga mördarna av Liebknecht och Rosa Luxemburg är den
nuvarande tyska regeringen och det högersocialistiska parti, som ger
denna regering sitt stöd. Det liar sjunkit djupare än något annat
”Lång levnad ej ligger för hövdingen
ty väldiga strider stunda.”
Om allt du gav förutom livet,
så vet, att du har intet givit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
