Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I denna reaktionstid tilltog dryekensbapen fruktansvärt; vid alla
kyrkor fanns krogar, i Stockholm förbrändes årligen 50- å. 60,000 tunnor
spannmål vid över 50 dubbla och 70 enkla, bran nerier — medan man
■saimtidigt måste använda bark i brödet ute på landsbygden! Söm medel
mot superiet infördes förbud mot- att hålla krogar, källare och
kaffehus öppna från Lördags afton till måndags morgon — alldeles som nu
efter 200 år. Människorna har ej ändrat sig synnerligen mycket!
Bestämmelserna om ”maximilöner” synes emellertid ej ha följts, ty
redan på 1780-talet betalades en dräng i Nora bergslag med 216—240
daler, en hushållerska med 200—240 daler o. &. v. Livegenskapen
skymtar i förbud mot ,att flytta ,ur riket eller från län, till län.
Framställningen om tjänstefolkets löner och legislatim
förhållanden följes av en lika ingående som spännande historik över
bondeupproren, i synnerhet den stora ”daldansen” med dess sociala bakgrund,
den mest fylliga framställning ,av detta sociala drama, som hittills
utkommit i tryck. Skildringen grundar sig på forskningar i protokoll
och otryckta handlingar rörande Stora Daldansen ,och är i hög grad
livfull och fängslande. Bönderna, i Leksand, Mora, G-,agne,v, ÅM, Bju,s,
Svärdsjö, Rättvik, Floda, Nås och Malung samlade -sig ocli tågade till
Falun för att fortsätta till Stockholm, under tiden förseende sig ined
vapen, pengar och fanor, som togs ur kronans förråd, vilka, uppbrötos.
När underrättelsen om resningen nådde Stockholm, samlade kungen
ständerna och avsände sändebud till bönderna, som emellertid hindrade
sändebuden att fortsätta sin resa. Böndernas valspråk var helt kort:
”Vi vill ,ha en kung, och icke många”, varunder doldes ett hot mot
adeln, vars ok ide ville ,skudda ,a.v sig. I Stockholm rådde stor fruktan
över böndernas resning, i synnerhet isom soldaterna var opålitliga.
Kungen och de tre ofrälse stånden var emot allt våld mot bönderna, som
tågade mot Stockholm samt bröt sig igenom de utställda regementena
och slog läger på Norrmalm, nu Gustav Adolfs torg. Sedan en del
regementen vägrat anfalla ’bönderna, förmåddes en skvadron Västgöta
ryttare att göra början, frivilliga skyddskårer kom till och så nedsköts
massor av bönder, varpå de övriga flydde. Stränga domar fälldes över
ledarna, som halshög,gos och isteglades. Så slutade den stora daldansen,
som företer samma huvuddrag som ide finska storborgarnas hämndekrig
mot arbetarna år 1918.
Icke minst intressanta äro skildringarna från frihetstidens
riksdag,sstrider, då till exempel talmannen, i bondeståndet fick finna eig i
att uppretade motståndare trängde sig fram till talmansstolen och dängde
honom i skallen med knytnävarna! Det var andra tider än i vår idylliska
andra kammare.
Vi uppmanar ivrigt alls}, att skaffa sig höken; den ger istor
behållning och man skiljer sig med saknad från dess instruktiva och
glänsande skildringar, så mycket mer värda att studeras ©om de grundar
sig på ett aktningsvärt material a,v fakta, samlat under årslångt
intresserat och hängivet forskningsarbete.
O. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
