Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian kan ändå inte låta bli att högt utropa isin flammande beundran för
människan och idékämpen, som han t. o. m. jämför med Kristus, och
själv-förintande anför han Liebkneclits ord att den som i kärlek frågar efter
garantier, han älskar inte!
Schumanns hok fattar som sagt inte helt kämpen Karl Liebknecht,
men den gör honom mycken rättvisa och dess avsikt är så ärlig och
vacker, att den på intet vis sudlar sitt stora ämne. Ser man bort från en
del onödiga spekulationer i pacifistisk anda, är iden också värkligt
givande. Man får nya-sidor av den döde, dennes egna skrifter och
fängelsebrev kompletteras med flera intressanta personliga smådrag och
erinringar, förf. har också haft tillgång till värdefulla familj edokument. Boken
kan alltså rekommenderas till det bästa. Det man där får i sej av
Sehu-mann glömmer man snart i mån det är för lätt och lösligt, det man åter
får av den oförgätlige spartakisten och martyren det kommer en att
på nytt intensivt leva med honom i stunder av lycka och smärta och att
bygga hans outplånliga hild fastare än någonsin i ens -ande. Till kärlek
och till vilja, människokärlek, Spartakus-vilja!
T. N.
Philipp Scheidemann: der Zusammenbruch.
Der Zusammenbruch — så har den kände högiersocialistiske ledaren
Th. Scheidemann benämnt den i år utgivna bok, där han sammanfört sina
minnen, och upplevelser från krigisåren och revolutiomsmånaderna.
Mästa-dels fortlöpar skildringen av den gamla tyska socialdemokratins roll och
öden i denna skickelsedigra tid i serier av dagboksanteckningar, vilket
ger åskådlghet och färgstyrka åt framställningen. Så mycket lättare blir
det då även att se svagheten och inkonsekvenserna, bos de tyska
arbe-taremassomas aktörer, där de springa i kanslitrapporna, ringa på till
eller påringas av kanslerer, ministrar och generaler. Stundom klaga de
Öve c . de tyska statsledarnes folkspykologiska blindhet. Lustigt nog —
ty på alltför många ställen lägger Scheidemann själv i dagen en
naivitet, som vittnar om samma egenskap hos massledarne.
Bietkmann-Holl-weg, som klokt höll tillbaka de värsta junkrarne och krigsskrikarne, d.
v, s. sällan eller aldrig tog emot dem samtidigt med socialdemokraterna,,
förstod liksom sin efterträdare att smickra och snärja de senare så
skickligt, att dessa aldrig kommo sig för att, ehuru ett par gynnsamma,
tillfällen erbjödois under ett tidigare skede av kriget, resa en kraftig och
utslagsgivande rörelse för krigets avslutning.
Soheidemanns, parvenyens, löjeväckande fåfänga, som herrarna vid
Wilhelmsstrasse tydligen hade ägnat ett ingående studium, lyser fram
på va- sida i boken. Han och Ebert tyckas må riktigt skönt i denna
dagliga frottering med ministrar och statssekreterare. En liten viktig-’
petter bredvid dem är den av Sudekum isekunderade dr David; även
av denne vessla, i sin beskäftiga fiffighets-jesuitism, får man ett klart
intryck i boken. Allesammans blevo i alla för Wilibelinstrasse och
generalstab kritiska situationer grundligt lurade av Ludendorffame och
Beth-männerna. Av omedveten mustig komik ’dryper den muntert seriösa
berättelsen om -de socialpatriotiska ”hövdingarnes” sammanträffande i kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
