Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seendeväckande andel i händelserna av den 18 mars året därpå,
ehuru han tillhörde Montmartres skyddskommitté, och tog
obetydlig del i debatterna, men organiserade tillsammans med sina
blanquistiska vänner Cournet och Rigault polisväsendet, en av
de få administrativa organisationer som blev kompetent ordnad
under Kommunen. Gatorna hölls i ordning och säkra —
våldsdåd var praktiskt okända. De spioner, som från Versailles gav
sig in i Paris, kom, om de utvecklade ringaste aktivitet, mycket
fort i händerna på ”den förskräcklige prokuratorn” Rigault och
Ferré, som den 14 maj intog Cournets plats som ombud för den
offentliga säkerheten. ”De trefärgade ärmarnas” mycket farliga
komplott, som skulle ha medfört ett uppror av det borgerliga
nationalgardet i Paris, kvävdes av dem. i
I deras händer föll också rullorna för Napoleon III:s
polisprefektur, spionavdelningen. Tack vare dessa rullor kunde de
identifiera förrädarna i egna led. De sällsammaste, mest
uppskakande upptäckter gjordes. Mazzinis egen sekreterare major
Wolff stod faktiskt i Bonapartes soldrulla samme Wolff som
hade hjälpt till att grunda Internationalen. Och dessa spioner
fanns t. o. m. i Kommunens egen lagstiftande församling. Innan
Ferré lämade sin befattning, brände han hela dokumenthögen.
Slutligen lyckades de sammanföra ett stort antal värdefulla
gisslan, däribland Paris’ ärkebiskop, Bonjean, högsta domstolens
ordförande, och Jecker, anstiftarna av Napoleons mexikanska
invasion. Kommunen lyckades till en tid stoppa morden på
fångarna i Versailles genom hot om repressalier på dessa män.
När versaillarna trängde in i Paris, kämpade Kigault och
Ferré tappert. Rigault dödades i ett misslyckat försök att samla
tillräckliga styrkor av nationalgardet till befästande av La
Cité-ön. Och som de andra medlemmarna av Kommunen gömde sina
röda skärp och kröp undan det ansvar de åtagit sig, var Ferré
snart den ende representanten för den revolutionära auktoriteten.
Kommunisterna trängdes tillbaka däg för dag av truppernas
allt mer åtstramande järnring. Bakom denna frammarscherande
mur övervakade franska arméns officerare fångarnas dödande.
Den organiserade, obönhörliga och avskyvärda massakern på alla
kommunarder och alla som misstänktes vara dylika, var i
full gång. Upphetsade av denna brutalitet och av förtvivlan
fordrade Kommunens sista försvarare den redan beslutade
avrättningen av gisslan. Ferré, som hade modet att ta på sig det nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
