Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Ser du laudet på bägge sidor? Himmelen målar det -gyllenrött. Kom,
låt oss gå stilla förbi: här växer brödet. Ser du glansen i stråna?
På himlen skimrar en sista purpur. Axet mognar .. . kvarnarna mal...
Så. blir brödet till.)
Avdelningen Kriget -förefaller, likt allt som rör de gångna
helvetesåren, redan så långt och ovärkligt borta, men -den rymmer
ståtliga dikter, vittnande hur Barthel redan från första början var på det
klara med sin revolutionära roll och i spänning väntade samt i gärning
medvärkade till krigets omvandling i revolution. Vacker är hans
Ibro-dershälsning före drabbningen till den ryske fienden-soldatep. på östra
fronten, gripande hans förtvivlan att ej det -egna landet följer -det
stolta ryska föredömet. Några direkta krigsskildringar är mästerliga:
så den -om skogen vid Avöcourt, Ooh i all fasan ropar den unge
arbetaren: ”Vi trotsar dej, -död. Vi hälsar dej, liv!” Må kanonerna dana,
blodet strömma: ”Obetvingat, oförintat är proletariatet!’
På krigsdikterna följer en -erotisk avdelning, formellt svagare än det
övriga, men med flera stolta tonfall av -ett kärl-eks-liv rikare i sin
karghet än den vanliga versbokserotiken. I Frieri är det inte som en
sagans prins han kommer till sin älskade utan i buller och smuts av
den långa arbetsdagen. Intet slott liar han och inga gyllne ringar:
”tomt är mitt hem och ensamt, du måste göra. det vackert, om du älskar
mej”, ocli då ska kanske lyckan glänsa mot d-e två på en grön äng.
Sist i Barthels bok följer en samling revolutionsdikter. de flesta
förut publicerade ooh recenserade för svensk publik i don nämnda.
Storm-kloekeartike-ln. Där är en så praktfull skapelse som Uppbrott (översatt’
fullständigt i Stormklockan) och Den unge arbetaren, som med sina
kamrater vandrar till arbetsplatsen. Där är också medtagna Utopia, Tiden
och förf:s kända vershyllning till novemberrevolutionens Petrograd.
Vad det formella hos Max Barthel beträffar, märker man en rik
utveckling av rika anlag. W-erfel och andra unga tyska diktare kan vara
mer bisarrt bestickande, men B. har i stället en den inre stilens 1-ö-dighet
som de saknar — saknar därför att de saknar hans bäriga
kommunistiska livsåskådning och hans sunda ’klassinstinkt — instinkten hos den
nya friska klassen, som tar värdshistorien i arv i mänsklighetens namn.
Han behärskar fullt den modernaste rytm- och rimtekniken men
tillägnar sej expressionismen på- ett sunt sätt utan de elj-est vanliga grella
överdrifterna — fortfarande därför att han är den klassmedhorgare han
är och i denna konvulsiviska tid ej behöver som borgarpoeterna dikta
konvulsiviskt utan har sin klass’ kommunistiska organisation -och
måttfullhet i blodet och fantasien.
För framtidens forskning i de unga revolutionärornas psykologi
dessa röda år kommer Barthels diktning att Ibetyda mycket och litterärt
står han i främsta ledet av den unga skaldegen-erationen. Tacksamheten
för d-en nya vackra gåvan blandar sej ined det vissa hoppet att- han
kommer att lämna en kämpande ar.betarmänsklighet många nya
kamp-och lyckodikter. Han är den horn o diktaren och den nya dagens.
T. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
