Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Landet. Allmän öfversigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orngifvet i vester af Skandinaviens rextandc ilalnr med dess rika flora, i S
söder af Central-Europas börjande vextformcr och i oster af det nordliga Ryss- ;
lunds under polargjiiilarna (yuande vegetation, kau Finlands v ex t rike ej 5
undgå att af dessa sina grannar fäna flera egenheter. För botanisten ålinin- i
stone kan Finland anses försonande medla mellan öster och vcslcr, och I denna j
förmedling, denna sammaiigjutnhig af växtformer, hvilkas veslliga hembygd %
man söker bland Skottlands klippor, medan den ostliga sträcker sig långt in i J
Siheriiiiis ödejparker, bör den finska floran söka sin egendomlighet. Mvarje ;
vår mötas på dess område Nord-Asiens och det vestra Europas blommor, lika- J
som fordo.il dess folk, och naturen, som öfveralit iir helgjuten, öfverallf frid- )
färdig, har i eudriigtförenatblommorn| långt förrän hon, med det gemensamma %
ordet fädernesland, hunnit förena folken. S
Med allt detta, äro likväl den finska vegetationens gränser i vester och ’
söder ieke svåra att utkasta. Ilafven, som annars förbinda länderna vida mer J
än de åtskilja dem, uppdraga bestämda gränslinicr inom vexternas verld. .fra j
få limmm fård frän Helsingfors till Reval är tillräcklig alt försal (a betraktaren ;
inom områdel af en främmande vegetation, saftigare i sin utveckling och tidigare i ;
sin grodd. Läge ej det förmedlande Åland emellan, skulle en olikhet af samma J
slag mellan nejderna af Åbo och Stockholm lätt bemärkas. Och likväl är meUan de \
nämnde finska och utländska punkterna skillnaden i breddgrader högst obetydlig. %
Svårare bestämbar är gränsen mellan den karelska och den vestryska (lo- I
ran, som med hvarandra sfå 1 ett nära och naturligt slggiförliållaiide, Gifver $
man likväl akt, torde denna nära förva ndtskap upphöra sä snart man ät öster ?
hunnit utom skyddet af Maansclkäs nordliga fjällknutar och polarvindarne fritt ;
1’ii spela öfver den ofantliga mot ishafvel sluttande siberiuka slätten.
Öfverbufvud är Finlands vegetation, särdeles den ostliga och inre, ännu ;
blott delvis undersökt och inan äger derufver ieke ens en handbok. Sällsam- 5
heter, sådana som den, alt i södra delen aflandet rextarler förekomma, livilka S
totalt saknas i medlersta Finland och sedan äter plötsligen anträffas högsl i ;
norden, äro ännu icke på ett tillfredsställande sätt förklarade. Skärgärdarnes, 5
kusternas, llodgc Intens vegetation inäste dock äga ett annat skaplynne, än det J
tavastländska och savolakska höglandets, medan åter den nordliga Kemi- och ;
Kuusaino-tloran, medelst flera sällsynla arter, gör anspråk pä sin egendomlig- J
het. Då likväl alla dessa lokala skillnader här äro vida mindre skarpt mar- j
kerade, äa i Skaudiuavieu. har man i Kinland den fördelen, att ined temmelig ;
regelbundenhet kunna följa en vextarts geograpbiska utbredning under en
betydligt varierande polhöjd, utan att vexten af mötande fjäll inslänges på
trånga områden och hindras att gä sä iangt dess natur tilläter.
Skandinavien har till en slor del fjällen att lacka för sin florns
mångfald, Från den egentliga fjällryggen utgh mindre kedjor och äsar, som
genomskära kustländerna och begränsa dess floddalar alllinlill Bolteuhafvet,
Fjäll- dal- och kusivégelatiou omvexla derfSre nästan öfveralit i Sverige.
En mångfald af denna art äger hvarken Finland öfverhufviid, eller särskild t
dess vestra kustländer, som ligga Sverige närmast. Der Finlands egentliga
fjälltrakter vidtaga — i nordosten af landet, Knusomonejderna, —
liggervexl-ligheten allaredan i sin dödskamp. Dessa förhållanden, i förening med den
skandinaviska halföns längre sträckning i norr och söder, göra Finlands flora
underlägsen den svenska i antalet af arter, hvarföre, dä den sednare räknar
tillsammans 2,331 spec-ies växter, hälften phancrogamrr oc-h hälften
kryploga-mer, den finska deremot endast uppskattas till omkring 900 af hvardera
hnf-vu da fd el ningen, eller inalles vidpass 1:800 skilda vextarfer.
Det har sitt. eget mäktiga intresse att gä från döden till lifret, i det
mail, börjande frän den högsta norden, betraktar naturens första 11 fsytt ringar
bortom polarcirkeln och sedan följer dess stigande produktionskraft pä spåren
alllinlill sydfinska kusten och dess på granitklipporna vuxna skärgårdar.
Nordligast i Ödemarkerna kring Tamm strömfåra synes naturen med yttersta
ansträngning förmå frambringa några af vextrikets krymplingar. Ödslig är
anblicken. Dvergbjörkcn och enen bekläda sparsamt, jem(e renmossan, de
ensliga fjällens solsidor, vide hänger bär och der öfver tlodbräddarna och
stundom hukar sig ned i klyftorna en tvinande tall. Efterhand träffas i dälderjia^
der vinden ulestiiugps, al, bägg och asp, sällsynta och brådskande att utveckla
sina löf under den brännande julisolen, som underbart framlockar ett högt gräs
vid elfsträndema. Nedanom Utsjoki börjar småningom granen och ungefär
samtidigt rönnen, hvarmed förteckningen öfver Finlands allmänna trädslag
kan anses fullständig. Ganska högt gå de i norden inhemska bärartermi,
hjortron, lingon, blåbär och åkerbär, i den ordning de uppräknas. Kring Enare
sjö hafva vextlbrmenia, återvunnit »in späustighet och antagit en resligare
hållning, likasom stolta att hafva emanelperat sig frän polar-andens tyranni. Ilar
möta de forsla skogarna, men åkerbruket har ännu ej börjat, endast potalr.-«,
brunkäl och rofvor planteras pä försök vid Utsjoki prostgård. Kornet mognar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
