Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Folket
- Esternes Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nisk bärd; estniska flottor störde handeln fur det blomstrande Wisby och Odins i
gamla Sigtuna uppgick i lågor för dessa skollares hand, %
*
Esten bodde gerna i enstaka hyddor pa kullania, i skojarna eller vid I
liafskusten. Samhällets band voro hos honom lösa oeli föga utbildade; under ;
freden lydde han sina äldste (Wamiemad ) och i kriget den tappraste anförarn, ;
Klädd i det mörka vadmal han sjelf tillverkade, väpnad med (rädskBld, klubba, J
kastspjut oeh bage, tillbytte han sig af utlänningen jem och salt; de Edla ;
metallerna lärde lian först känna pä sina plitndriiigstäg. Han hade sina heliga {
lunder, i hvilka han offrade oeli der ingen vågade röra ett löf; den heligaste !
var pä ön Dagö, ”Hio niaa," lunden) as land. Högst i hans dyrkan slod alain- ;
gliden Jumala; dock säger mau att Tborahi:». nordens mäktige Thor, af ho- J
nom kallades den gamle ( kon = tikko). Om WäinämÖhien (Waimeimmne) har «
han flcre sägner, såsom lmru Wannemlinuo p.V Domberget i Hcvat erbjöd sig ;
att lära alla skapade varelser sängens högtidsspråk och sjöng sä Ijutligt att S
hans tårar trängde genom sex mantlar och sjsi lifrockar, och huru alla varel- ;
ner dä lärde sig spridda ljud af sängen, men ltienskan ensam alla. Kaleva S
(Kaallev, Kallevi poeg} har i hans land ulfört mänga bedrifter. Sä slridde S
Kaallev engång med tre välrustade riddare och nedstötte dem alla, en efter j
annan, i jorden, den förs le till knät, den andre (ill halsen oeh den tredje ined J
hufvudet många fot under jordytan. En annan gäng kom han med tolf tolfter ;
bräder öfver Peipussjöu, hvars djupaste vallen räckte honom (ill midjan. I ;
skogen näst Intill mötte honom tvenne jäKar och strid uppstod. Kaallev hade 5
sönderslagit elfva tolfter bräder pä sina motståndare, ulan alt fä makt öfver ?
dem, då ur buskarne cn stämma t i 11 ropade honom, att han skulle slä till med ;
kanten af bräderna. När han dymedelst dödat jätlarne, bad han den okände S
rådgifvaren stiga fram för att mottaga hans tacksägelse, men denne svarade, ;
att han ej kunde framkomma naken. Kaallev ryckte genast af sig sin yfviga {
pels oeh kaslade den ät den nejd, Berifrän rösten kommit, och strax framkom ;
nr buskarne en igelkott, hvilken sålunda bar Kaallev att lacka för sin tagg- ;
beklädnad. \
Förutom flera mindre gudomligheter för jagten, för fisket, för ladngär- %
den m. m., dyrkade Esten solen och mänen. Nymånen hélsade han med föl- ;
jande vackra besvärjelse: ”terre, terre, noor ku; hinna vanneks, minna noo- ;
reks; ka kulda pelpeks, raule rahvas tcrveks,’’®) d. ä. ,’irl I hel dig, unga £
måne; nS du fildras, jag föryngras: gnid mä till sin skönhet månen äga;
menskan jernet till sin helsa, — d. ä. jernlielsa. Och när de smä iuftandarne
(hos Finnarne Kuumet m. il.) förtärde mänen, hvaraf förmörkelser uppstado,
användes starka trollord, för att fördrifva de glupske Ijusfiendeoie. Ty Esten
vanslägtades ej frän sin stam i kunskap om hemliga ting; trolla kunde han
på fri hand, fastän han deri erkände Finnen för sin öfverman, liksom denne
Lappen. Tron pä själens tillvaro efter döden återfinnes hos Esten i hans
gästabud för de afiidne en bestämd dag i året, sedermera alla själars dag.
Då skurades och eldades stugan, mat och dryck framsattos för de döde,
hus-fadren stadnade ensam Inne, och lyste med pertan de osynlige gästerne, hvilka
han dä var förbunden att nämna vid namn och uppmana att hälla till godo
välfäguaden. Efter någon tiftnr.a hade själarna spisat nog oeh visades nu pi
dörren, med tillsägelse att färdas fram efter vågar och stigar, men ej öfver
åkrarna, som deraf kunde (aga skada. Hvem pH minner sig ej härvid
Finnar-nes Kekri-fest ? — Nfir Esten dog, kläddes han i sina hästa kläder och sattes att
sitta pä en stol; kring honom satte sig alla hans närmaste, drucko honom ti St
oeh frågade, hvad som mände hafva gått honom emot, efter han dog.
Qvln-norna uppstämde derpfl ett tjut och upprepade samma frågor: "säg oss,
hvnr-före du dog? hade du icke en god hustru? hade du ej tillräcklig åker? o. s. v.
Derpft fördes den döde lill grafveu och med honom Sades silfver och guld, mat,
redskaper, samt. nål och träd, i fall något ginge sönder under resan lill andra
verlden. Ännu sedan Esterne antagit kristendomen, gäfvo de den döde cii
yxa i handen och sade till honom: ”gå, gä, stackars man, der borla skall du
väl pläga vära herrar (Tyskarne} .»5 som de plägat oss här nere*) —• ett
bevis på folkets djupa hat mot sina förtryckare.
Fordom hade Esten for sed att röfva sig en brud, ehuru offa med
för-äldrarnes vetskap; i en scdnare tid friar han, liksom Finnen, ined talman, och
först vid tredje besöket får han ja, Dog eu moder, utan att eflerleinna döttrar,
så Biide ieke mannen eller sönerne, ulan systrar eller andra qvinliga
slag-tingar hennes silfversmyckcn och andra prydnader. För sönerne gällde den
sällsama lag, att den yngste, arfde sin faders egendom, "emedan han dittills
haft. minsta nytta deraf,” Vjlle en «f de äldre sönerne skiljas frän boa t,
hängdes cn bila, knuten vid ett halmstrå, pä linni rygg; kom han *ä till dör-
*j IViäigerti, Gcschichtc Esthlaada, sid. 7.
*) VVilligerod, sid. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0023.html
