Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Svenskarne i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tavasflsnd, Nyland, Karelen, Savolaks och Österbotten — livila tydligen pä
historisk ocii traditionel grund samt h» sta upprinnelse déls i nyanserna mellan
de finsla stammarna, dels i svensks cröfriugens framsteg-, landets läge oeh
kolonisationen.
Finlands yttre öden under svenska väldets tid erbjuda fiir öfrigt den
föga omvexlande, inen pä sitt sä 11 lärorika tallan af ett folk, som med den
yttersta ihärdighet aft vingar naturen ett sparsamt underhäll; af en styrelse,
som efter bästa iitsigt söker uppmuntra denna ihärdighet; af krig, hvilka,
såsom ,,stora ofreden,,, ii ter för länga tider förstöra det börjande välståndet; af
härjande farsoter, såsom digerdöden 1350; af hårda mlssvextår, såsom åren
1095, 96, 07, då mänga tusen inenniskor dogo af svält oeh onaturlig nödföda;
af märkvärdiga naturrevolutioner, såsom en stor mängd sjöars uttorkande och
andras plötsliga ölVersvätnrciande m. m.; af förstörande eldsvådor, säsom i
Åbo, Kunsto m. B. Tidrymden meilam 1157 och 1803 har man än afdelat i
kalholska tiden oeh reformationens tid *), dels efter svenska konungars
regeringar, dels i kulturhistoriska epoker *s), såsom 1) kyrkans öfvermakt eller
katholsska tidehvarfvet (1157—1522); 2) statens Kujtremati, eller
reformations-tidchvnrfret (1522—1600); 3) det borgerliga samhällets utvecklingsperiod
• 1000 1721) samt 4) den materiela förkofringens tidehvarf (1721—1800),
hvartill dä våra dagars historia ansluter sig som en femte period,
I utbyte mot de finska familjer, som tidtals (under Gustaf T, Carl IX
o. a.) flyttat öfver till Sverige och der, under mycken afvoghet från
Sven-»karnes sida, uppodlat Wenalands ödemarker samt ut bred t sig i aflägstmre
trakter af Dalame, Gestriklaml, Helsingland, Medelpad, Härjedalen och
Ångermanland, äfvensom i Norges finnskogar, ha talrika svenska kolonister
befolkat de finska kusterna. Frän Kymmene elfs utlopp i Wiborgs län, längs
hela kusten af Nyland till gränsen af Åbo län, vidare på öarnS vid Åbo läns
kust oeh hela Åland bor än i denna dag ett svenskt folk. Uerpä möter långs
sarama läns Vestra kust finsk befolkning, men vid sydgränsen af Wasa län
vidtar åter i Lappfjerds soekeu svensk allmoge oeh fortfar med ett eiula kort
*) Så Kiilia oeh Anvidson i "Finland och dess Innevånare.”
**) Så brönblad, i Företalet tii! ”Urkunder upplysande Finlands Hdcn oeh tillstånd
I slutet af lG’de och början af 17;de århundradet.”
j afbrott (Lrilkyro) allt upp till Kelviå iscken, der finskan slutligen får iifver-
5 handen. Kedjan af denna svenska befolkning är öfveralit ganska smal, d. ä.
; bunden vid det egentliga kustlandet, hvaiifrån den blott pä få ställen (såsom
; Terijärvi i Österbotten) sträcker sig 1 ii 8 mil inät landet. Om samma sven-
", ska område under tidernas lopp till- eller affagit, är ännu ej tillfyllest under-
- sökt; får nian döina af försvenskade finska och förfuskade svenska namn, sä
j ha de båda nationaliteterna pä flera orter utträngt livavandra. Alltför vid-
5 sträckta förändringar synas dock ej ha ägt rum. Tiden när dessa svenska
S inflyttningar skett, är icke fullt utredd. Vanligen har man antagit aft Ny-
j lands svenska befolkning inflyttat vid Erik den heliges fid under den första
i cröfringen, för att gifva det svenska väldet stadga. Vigliga skäl hafva dock
; nyligen Mifvit anförda*) mot denna förmodan, skäl som göra det sannolikt,
Z att svenske kolonister vida tidigare, måhända redan före Finnames intåg, ia-
S git i besättning landets södra kust. Likaså bar man trott, att en stor mängd
; kolonister åtföljt Birger Jarl pä hans ryktbara finska tåg och dervid nedsatt
; sig pä kusten af Österbotten. Äfven denna tradition haltar och faller pä
sam-*
; ma gong som Jarlons förmodade landstigning vid Korsholm. Frän
Vesterbot-j ten till finska skärgården är blott ett sfeg. Hvar fanns väl, under de blodiga
% striderna mellan heden dom och kristendom, mellan Sverkcrska och Erikska
S konungaätter, cn närmare tillflyktsort för den förföljde, än här bortom hafe-
1 fjärdarna ?
j Den svenske Östertottningen oeh den svenske Nylämiingea likna Iivar-
J andra endast i lynnets större lillighet, afstickande mot den nafionela finska
| flegman. Den förre äger i sin friskhet hvad den sednare mest förlorat: cn
; spänstighet i karaklereii, en frimodighet utan öfvermod i yttre skick, en djerf
5 och rörlig handlingskraft, som, ledd pä goda vägar, uträttar mycket. I häda
; provinserna kan man öfvertyga sig oin vådan, om olyckan af eu förlorad iia-
2 tionalitet. I större delen af det svenska Österbotten lefver svenskheten frisk,
J men förlorar sig mot gränserna af det finska området’, och i samma mån faller
; folklynnet i vanmakt. I Nyland äger detta förhållande rum i vid% högre grad
5 oeh denua omständighet har ieke minst bidragit att göra allmogen kring
huf-? vudstaden sä slapp oeh karakterslös, som den beklagligen är,
;
é ’■* ’" ’ ........ ......
*»
5 *) Af Prosten Hippitig i mi snart i Finska Vetenskaps Socicteteiu akter inflytande
S afhaudling om kolonisationen i Nyland. Mera härom under rubriken "NylaBil.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
