Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liften Abo oeli Björneborgs län mel Åland, Nylands ocli TavMtehus län. Sa- $
v otaks ficli Kymmenegärds län samt Österbottens län, ocli delta förhållande S
fortfor intill Gostaf III:s regering *’J. ;
År 1773 uppstod af Savolaks och Kymmenegärds län tvenne, nemligen ;
_ *
Kymmenegärds län med residens i H e i n o 1 a samt Savolaks ocli Karelens län J
med residens i Kun p i o. Österbottens län delades J Wasa ocli Cfleahargs. S
lien lill Ryssland hörande andelen af det fordna Wiborgs län samt det gamla
Keiiiolms län (utom Jtigermaniond), d. ä. hvaii i en sednare tid fatt namn af 5
Gamla Finland, utgjorde i början elt s. k- ^ ihorgs Guvenieiueut - derefter *
frän 1784 till 11D6 ett sththMlarediime samt slutligen äter ett s. k. Finländskt
Guveniemeut, hvilket, med fijrändradt namn af Wiborgs län, år 1!H2 Snfiirlifva- i
des med Storfursteiidömet. Finlands län voro da 7 Lut ill den 1 Jan. 1832, då j
den llrahrska fördelningen äter upplcfde, med den förändring, att Nyslotts och %
Kexholms län ua Hefvo ett S:t Michels och ett Knoplo län. j»
Mer äu tjugu orter hafra sålunda gifvlt namn ät län eller utgjort lands- J
höfdingesäten. De antyda 1 sin nifin tidsföljden för hvarje trakts bebyggande \
samt orternas relativa betydenhet hvar fiir sin trakt. Sålunda omtala* Öster- 5
bottens kusttrakter i århundraden, innan man vet af något „KautaIaitipi län,,, S
nugot ,Xiil-Savolaks„, nagot „Kajaua läu.„ I allmänhet äro de norra delarna ;
af Finlands provinser en vida nyare bygd, än de södra. Sä voro bevisligen 5
de nordliga delarna af Tavastlaml, Satakahda. Savolaks, Karelen och hela det ;
s. k. Kajnna län äln för tre äiiandraden tillbaka föga annat äji ödemarker, %
besökta allenast fiir fiske oeh jagt af de sydligare boende. Spåren häraf igen- <
finnas i landskapens gränser. Tavasterne i vester försmådde cj att från sina J
bördiga trakter efterhand utflytla till mynningarna af Österbottens strömmar, S
medan Savolaksafne i öster äu talrikare drogo sig norrut längs sjöstränderna. |
Exempelvis liar det nämnda s. k. Rautnlampi lig, ehuru alltid räknadt till %
Tavastland, Savolaksisk befolkning. S
Förhållanden som dessa äro dock undantag. Ofelbart ligga nationela 5
olikheter till grund fiir laudskapsfördelningen, på samma gäng som älven na- t
turgränser varit härvid bestämmande. Det af Maanselkä och Bottemhafvet in- ;
neslulna Österbottniska låglandet har alltid räknats som en särskild provins, ;
______ %
») Det i lagboken (R. B. Cap. 25) ukaUml* H antal am pi län bar aldrig haft j?
ngnti styrelse, ntan städie lyilt under Tavastehiis. J
cliuruväl Kvasner, Tavastcr och Svenskar (iiflat om dess bebyggande, Fordnm
nära beslägfade familjer af samma starn, flyttade till fjerran skilda
boningsplatser, stängda frän hvarandra genom vida ödemarker, bli snart för
lnarau-dra främmande, och det dröjer länge, innan de, vid vesaude beröring, äter
vidkännas slägtskapen, Namnet Finland behöjjffle sex århundraden fiir att vexa
ut öfver sin ursprungliga gräns och omfatta hela landet, oeh ehuru det gällde
endast för utlänningen, kan nian utan fara för stort misstag anse sjelfva det
inhemska Suiimenniaa och folknamnet Soornalaiset ha lika långsamt vaxit ut
till sin nuvarande betydelse. Innan Finnarne igenkände hvarandra som ett
folk, gällde för dem endast stam- ocli provinsnamnen. Delarnas fräudskap
synes lättare att urskilja pä längre afsländ, än pä närmare. Savolaksaren
inbegriper ganska riktigt Tarasten och den linska NyllÉiiuigen under det
ge-m^nsama namnet Flämttaiset; men inbördes vidkännas ej desse sin slägtskap.
Ännu mindre känner Nyflhningom den nära stamlörvandtskapen med
inbyggaren i det Egentliga Finland och SÉfckunda, om han ock af dialekten kan ana,
att de stä honom närmare än Saroloksarn och Karelar». Inom Karelska
stammens område är fallet enahanda. Savolaksarn vill ej beta Karelare, ehuru han
härstammar frän karelske nybyggare; ja icke ens alla Karelens invånare
vidkännas det karelska namnet, I deluingstraktalen mellan Sverige och
Xnw-gorod af 1323 säges det sistnämnda till Sverige afstä de tre gisla-agni
Savolaks, Jiiiiskis och Äyräpaä. Det är äfven bekant, att inviinarne i JiUb
och det derifrän lösbrtilnn S:t Andre* ännu i dag kalla sig Jääskeläieet,
utan att erkänna det gemensama namnet af Karelare, Ayräpiiä är äter pii—
tagligen intet annat än yttersta vestra delen af det område, hvars östra, inom
Ingermanland liggande del bebos af Äyrämöiset, hvilka äter i etimograiiskt
hänseende beafämdt skilja sig frän siua grannar Savokot, Vatjalaiset oeh
Ingrikot, Det synes derföre, som skulle Savolaks, Jääskis och Äyräpää i
nationelt hänseende stä lill sin medelpunkt, Karelen, i samma förhållande,
som Egentliga Finland, Nyland oeh Satakunda till sin medelpunkt, Ta
västland, — och Österbotten bildar dä för sig den tredje stora gruppen i
den enhel af folk och land, hvilken först i nyaste tider kommit till
medvetande af sig sjelf oeh nu arbetar uppå att knyta sig allt fastare samman genom
literalurens och fosterlandskärlekens band.
Att, sä soni här är meningen, först läia skildriagens trädar knyta a!g
vid Egentliga Finland och Tavasternes stam, kan synas i det afseemkt van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
