Finland framstäldt i teckningar / 215 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Tavastland - Tavastlands Minnen - 1. Sagorna om Hämäläiset - 2. Ritvalan Helka - 3. Norra Tavastlands vargjagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ene efter don andre, äu-r kamraten der nere ensam upp gröten, utan att unna
ät mig min del, ocb så hoppade alla efter bvaiandra i vaken.— liämcboerue foro
en gäng pä_bjönijagt om vintern. Efter intagen frukost bröt sällskapet upp. En
skulle först krypa i idet, att liemta matle fram, men vid hans fotter fastades
rep, för att draga honom tillbaka, om det blefvo nöd ä färde, hvilket han
borde lilikämiagifva genom sparkning ined foten. Knappt hade Pekka
instuckit sitt hufvud i idet, förrän björnen tog hela hufvudel hort, hvarvid
mannen litet sprattlade pä foten oeli dog. "Se sä," sade kamraterne, ”nu är (id
ott draga honom bort.” Delta skedde, men Pekka hade intet hufvud. ”Ja
verkeligeri, lutet hufvud!” sade kamraterna, oeh somliga gingo sa långt, att
de (villade om Pekka ens vid dUkomstcn haft något, ”Nä,” sade en, ”visst
minns jag ju tydligt, liuru hufvudet på honom rördes och skägget skakade, då
han ät är:er tiil frukoslen.”

Sädana sagor äro allmänna i hela landet. Nästan ord för ord dylika
berättas om Bemböleboerne i Jlelsmge. ISemböiekräklan, hvarmed grö len i
träsket omrördes, är beknnf. Likasom llämeboerne, funno de saltet for dyrt och
beslölo derföre att sä det i egen åker. Då saltet skulle nedharfvas, mente
de, alt hästens liofvar kunde förderfva det ädla utsädet; derföre log.» de, fyra
mau starke, hästen ocli buro honom omkring med harfven a).

2. Ritvalan Helka.

Om Finnarnes religiösa kult känner inan nästan allsiulet, ehuru man
omöjligen kan anlaga, alt de, likaså lilol som alla andra folk, skulle saknat sina
festliga tillfällen, Ehuru mycket härom är alldeles förlorad!, skall eu närmare
uppmärksamhet säkert ännu uppdaga åtminstone nägra strödda spär. Hr
Gott land eft) tillkommer förljcnslen af en beskrifning om Ritvalau Helka
festen, den enda hittills kända i landet. Den har frän äldsta lider till baka
blifvit med stor högtidlighet firad i Sääksmäki, en af Tavasllands äldsta socknar.
Gottlund förmodar, att denna fest är eft fosfer nf katholska liden, hvilket
åtskilliga slälicn i do fyra dervid förekommande runosäugenia antyda; men
märkvärdigt är det, all spär (ill den fordna björnfesten, hvilken var äkta
hednisk, äfven inlill -sednasle lider förekommit pä samma ställen. Om Helka-

«) Stud. Union,

«) Otava, 2 delen.

j festen fått sin namn efter nägon qvinna Helka (Helga) eller af helg, är

, oafgjortil, meii eu I Tavastland nog utbredd nationaldans kallas oeksä ännu

Helka ocb synes stå i sammanhang med nämnda fest. Ifrån nio eller tio

kringliggande socknar samlades talrik nienighet till dennas firande. Högtiden

begynte kl, 0 e. m. om skärtborsdagen oeli forlfor hvarje helgdag lill 1’etri

dag. Ehuru iulresset numera svalna!, befarar folktron ännu, att missvexl skall

inträffa i socknen, i synnerhet 1 Rilvala by, om festens firande urakdätes.

II e I k a är en blomsterfest blott för ärbara licbor, som hand 1 band med hvar-

audra, fyra å sex i rad, liöglidsklädda tåga frän det slllie der Rilvala by

i korsar allmänna landsvägen, upp (ill Hclkavuori, der före deras ankomst eld

i är upptänd. ljuder färden afsjungas i viss bestämd ordning samt i runans

’* enkla tongångar fyra sånger, af hvilka en mSsle sjungas jförsl. Tärnorna mana

% deri hvarandra inbördes, att gå ut pä linsädd, att samla färggräs samt alt

; icke blygas för sin svaga och barnsliga röst, ulan låta enlivar sin gök gala.

j dä de nu, en skön skara af brudar, gä till sina rena gudar. De tre följande

j sångerna sjungas turvis en för hvarje q vä 11 och bovara minnet af lika mänga

; lärnor: Magdalena, lok eri och Annikka. Magdalenas sång har starkt tycke

5 af den bolfärdiga Magdalena. Om In k eri berättas, att hon i sin spädaste

; barndom blef förlofvad ined en lagman. Dä denne skulle anträda en mäng-

; årig resa, bad han henne vänta trogen i tio är; men finge hon höra, att han

t vore död, ägde hon gifla sig med en bättre man, ieke sämre och icke bättre

; än han, för öfrigt efter eget tycke. Eu liten riddare Erik kom under tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>