Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uleåborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kammare norr om den. Det var en stor tomt, hela 417 famnar i omfång, och på den funnos fähus, stall, lador, badstuga och ett par stolpbodar, men intet boningshus förutom portstugorna.
Det är klart, att döttrarna bodde i huset norr om porten, där de hade kramboden, och gubben Michael höll således till i södra stugan, troligen i kammaren, som hade fönster åt gatan. Man skulle gärna vilja tänka sig, att han hade målat väggarna i sin enkla bostad fulla med änglar, apostlar och
sköna paradislandskap, men det är också möjligt, att det aldrig hade fallit honom in att offra färg och arbete för egen förnöjelse. Ett vet man, att ju äldre han blev, ju mer blevo de kära himmelska gestalterna närvarande för hans inre syn, och detta gjorde väl hemmet mera skönt och strålande, än någon målares pensel hade kunnat åstadkomma.
Ännu sommaren år 1820 arbetade gubben i en av sina Österbottenskyrkor och var så kry, att man kunde vänta, att han skulle bli minst hundraårig. Men en dag i december månad följande år lät han kalla till sig sina söner, Calle och Gustaf, sina döttrar, Brita Cajsa, Greta och Lisette, och dessutom Gustafs hustru, Marie Calamnius, syster till
doktorinnan i Nykarleby. Då de alla voro församlade, tillsade han dem sin snart förestående bortgång genom slag. De tillkallade, som sågo honom fullklädd, vid full hälsa och fullt förstånd, kunde väl svårligen härtill sätta någon tro, men knappt hade den gamle till dem alla sagt ett ömt farväl, läst några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
