Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Den hemlighetsfulla sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
— Du skall icke förakta människor fast de äro
svagare och mindre än du, du har visst lätt för
att sätta dig över och förakta. Jag — jag skall
säga dig att det finns många små människokryp
som se upp till dig — ja, som älska dig, å, jag
skulle kunna berätta en historia, men jag tiger.
Hans röst lät överspänd, nästan onaturlig, som
när man talar i trance, och jag var mycket nyfiken
på att få höra en fortsättning. Min första tanke var:
han har varit hennes tillbedjare, och nu har han
upptäckt allt. Men jag ville ej skrämma honom,
jag beslöt att locka ur honom allt. Jag citerade
Rochefoucaulds ord: Den sanna kärleken är som
spökena, alla tala om den, men just ingen har
sett den.
— Du skall inte förakta kärleken, svarade han
häftigt med blekt ansikte. Men jag säger
ingenting, ingenting. Det finns små, små materiella
orsaker — jag skulle kunna säga rent praktiska
vardagligheter — som hindra mig att tala — att berätta
dig om livets sköna sång, du kan bara höra den litet
på avstånd, ett eko — men det hindrar inte att
sången klingar lika rent för det.
Han reste sig till hälften upp och hans vita
ansikte nästan lågade. — O, mitt i detta vardagsliv
som du finner så — så ringa — brinner plötsligt en
gudomlig eld i bränder och sopor. Och där ljuder
en sång, en stor och härlig sång. Livet är stort,
livet är underbart! Men du vet ingenting, du, om
du visste det, skulle du — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
