Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Den hemlighetsfulla sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
— Jag vet allting som du vet! utbröt jag ofrivilligt,
du behöver inte tala. Jag var överväldigad av hans
rösts klara timbre och ögonens eld.
— Du vet ingenting, sade han. Hur skulle du
kunna veta det? Du vet bara det yttre, det
oväsentliga. Den högsta sången hör du inte ännu, den
inre elden vet du ej av. Du skulle tacka Gud, du,
och vårda elden — —
Hans stämma skälvde av rörelse, men nu var jag
icke säker på hur mycket han visste. Jag sade:
Men om det mitt i denna sång blandades ett
disharmoniskt ackord, ett ackord av sinnlighet? — Det
gör detsamma, det är samma sång. Livet är
underbart. — Men om orsaken till själva antändandet
varit rena kroppsliga begär? Om det sedan bleve
rent av — brottslighet. Filippus svarade: den sanna
kärleken är aldrig brottslig.
Jag blev häftigt rörd. — Men om det — — —
blir mig orent! nästan skrek jag fram.
— Orent om du vill det så. Annars är det
sfärernas musik.
— Högst lyriskt!
— Du skulle inte håna om du visste. Du kan
aldrig förstå vad jag menar, ty du vill höra detaljer,
små, små vardagsting vill du veta. Men du får icke
höra dem och — skratta åt dem. De höra alla till
den — den där sången — jag kallar den den
hemlighetsfulla. Livet är stort och underbart, säger jag,
och du ler åt Guds eld. Allting är rent, om vi
begripa att hur vi bära oss åt kunna vi ej smutsa
ned det.
— Har du talat om en kvinna eller om en man?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
