Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ehuru ännu åtrått, icke mer ämne för samma slags
diskussion. Och han kände sig på efterkälken, det
måste ligga någon sanning i när brukspojkarna
kallade honom bonde. Han var ju en bonde i
jämförelse med dem.
Det började på Prästgårdsbron. Klas hade en
lång stund gått bakefter Torsten och kastat små
stenar och träbitar i ryggen på denne. Detta var
kanhända ett obetydligt skämt, men för Torsten kom
det plötsligt som signalen till ett utbrott. Han
stannade och vände sig om, vit i ansiktet. Framför
honom hade han Finnmarkarna, Södersjöpojkarna
och Bastnäspojkarna. Det var nog en femton
stycken. Han visste att han rönt smälek från nästan
en och var av dem på något sät. Nu var stunden
kommen. Han kände raseriets styrka, och under
det pojkhopen fnittrade och begabbade och inte
riktigt begrep gick han hastigt bort och bröt loss
en ribba ur broräcket, och så gick han löst på dem.
Klas och långe Mats gingo oförskräckt på honom för
att vrida slagvapnet ur hans händer, de kunde aldrig
föreställa sig att han skulle slå till, ändå. Men
han slog vilt och besinningslöst, rakt i huvudet. Och
långe Mats stöp som ett ruttet träd med ansiktet
mot bron, och Klas sprang, och med honom de
övriga. Då vek sig humöret på Torsten, han gick
fram och föll på knä bredvid Mats, vände på den
långa, tunga kroppen, lyssnade efter hjärtats slag
och började torka blodet ur ansiktet. Han väntade
sig minst att få ett kok stryk nu, men Mats reste
sig sakta upp, sneglade mot prostgården och
sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
