Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
Sul
— Ått du kunde vara så helvetes dum här mitt
för fönsterna på prästgården! Bara nu ingen sitt oss!
Och så tog han helt enkelt och stödde sig på
Torstens arm under det de gingo ifatt de övriga. De
blevo de bästa vänner.
Men Klas hade några egna funderingar för sig, en
gammal hämnd att utföra, och egendomligt nog
såg det ut att han en bit längre fram på vägen
sökte gräl med Torsten. Mats ingrep och
avstyrde. En halvmil tycktes det råda den största
sämja, då plötsligt Klas sprang på sin gamle
fiende, Mats. Torsten stod och såg på, han
väntade att få se den lilla orosstiftaren slungad långt
bort, men ögonblicket därpå hörde han en liten
dov smäll och så sjönk Mats ihop som en trasa
och blev liggande mitt i diket med ansiktet nedåt.
Då greps den lilla truppen av både skräck och
raseri — nu var det väl ändå för mycket. Och Klas
avlägsnade sig springande, rädd även han, just som
.den bedövade vaknade, ruskade på sig och kravlade
sig upp. — Han har en blypiska! sade han, även nu
stammande, fast nu skrattade ingen åt det. Han har
— vi ska efter honom och ta ifrån honom blypiskan!
Och jakten började, med Mats som anförare. Om
tio minuter hade man fått syn på kamraten, som nu
stannat och stod och väntade, inseende det
lönlösa i att komma undan.
Det blev en kort strid, ty Klas vågade inte
försvara sig med sitt vapen, inte ens ta fram det, och
att han ej kastat det ifrån sig var väl bara
tanklöshet, han satte väl också så mycket värde på sin
leksak att han ej kunde skiljas från den. Han blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
