Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
efter väggen tills han nådde bordet där han satte
sig helt stilla och väntade med ansiktet vridet mot
spiseln. Varken han eller sondottern sade ett ord,
hon hade så brått med att sila och ordna och så
få hans välling i ordning. Lars hade lärt sig att
lyssna mycket noga, han hörde på sekunden när
hon var i ordning med hans mat, när hon rörde
vid vällinggrytan på spiseln drog han sig närmare
bordet, där han famlade rätt på träskeden som satt
instucken mellan väggstockarna bredvid fönstret.
Utan ett ord satte Kerstin dit skålen och utan ett
ord började han äta. Han bröt det mjuka brödet
i små smulor som han ivrigt förde in i sin tandlösa
mun med fingrarna. Nästan glupskt sörplade han i
sig sin välling — de tyckte väl också han åt bra
mycket! Sedan knäppte han händerna och tackade,
steg upp, följde på nytt väggen tills han nådde
dörren och steg ut i solen, som böljade om honom
som ljum ånga i en alldeles kolmörk badstuga. När
han hörde stararna vände han sitt blinda anlete dit
upp av gammal vana. Instucken i knuten fann han
sin käpp med vilken han letade sig väg till stallet,
där han skulle göra rent och pumpa in vatten, och
just som han var kommen inom dörren och kände
av doften därinifrån att de båda hästarna redan voro
ute, stannade han häftigt och lyssnade. En skjuts
hade kört in på gården — så här tidigt. Han kände
igen gästgivarepojkens röst. Vad kunde stå på?
Men nu kom Kerstin ut ur stugan och skrek:
— Nej — bevare oss i himlens frid — Karl
Magnus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
