Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[
Den blinde hade kravlat sig fram mot stugudörren,
där han hörde bråk, skratt och rop och väsen, och ’
han famlade nervöst omkring sig med käppen utan
att veta vad han gjorde. Kerstin pratade i en enda
fart med den nykomne, som svarade på en så
underlig dialekt att Lars inte begrep det. Kanske det
var engelska, tänkte han. Pojken var ju bliven
ingenjör — och rik! Kanske han inte talade
svenska mer? Lars begrep inte att ingen såg honom,
han kanske skulle gå in — ifall det nu passade sig
att stiga på så där, när det var så här — — —
Om han inte kom i vägen? Men i sin iver att få
hälsa på sonen höll han ut sin högra hand rakt i
luften, famlande, som om han väntat finna sonens
hand utan att gå närmare. Men när han inte kände
någon hand lät han sin egen sjunka och ropade,
utan att längre kunna behärska sig:
— Är du hemma, Karl Magnus?
Karl Magnus kom ut, klädd i khaki, benläder och
solhjälm, och det nästan förargade honom att inte
gubben kunde se allt detta, inte heller hans feta
ölansikte, precis likt en förvaltares eller bryggares.
Och han ryggade tillbaka inför det vanställda
ansiktet, de röda hålorna där de stålgrått vassa
ögonen en gång suttit, den nedsölade tröjan och
det ovårdade håret och skägget. Den gamle blinde
var ju avskyvärt ful. Han måste ändå gå fram och
hälsa, och ett slags medlidande som kanske hade
en svag ton av ömhet grep honom. Han hälsade
nästan hjärtligt, men drog strax tillbaka sin hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
