Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
igen och tog ett steg tillbaka, seende ned i
marken. Plötsligt började gubben snyfta och det tålde
han inte, han drog sig ännu längre tillbaka.
— Se så, se så, mumlade han, far ska väl
behärska sej ändå!
Gubben torkade sig sakta med tröjärmen,
bemannade sig och sade lugnt:
— Si det går om så många år att bli van, så...
Karl Magnus skyndade sig in i stugan,
obehagligt upprörd. Han hade redan beslutat att betala
en viss summa för fadern på försörjningsinrättningen,
så att han finge komma alldeles ur vägen nu, när
gården skulle byggas om, det gamla stallet rivas och
allting förändras.
Dagen förflöt lugnt och Karl Magnus gick ute i
trädgården och på åkrarna, tittande på allt som
skulle tas itu med, följd av sina bägge ivrigt
pratande syskon. Inte heller den blinde kunde hålla
sig stilla, han ville försöka lyssna ut deras
anmärkningar om den jord han en gång röjt och så många
gånger plöjt. Famlande med sin långa käpp som
ett känselspröt i luften och framför sig på tuvorna
sökte han följa efter gruppen på ett visst tillbörligt
avstånd, men han kunde ej röra sig nog fort, han
kom alltid för sent för att uppfatta något av vad de
sade. Så fort han kommit dem nära flyttade de sig
längre bort.
Det blev litet högtidligare middag än vanligt med
en snövit vaxduk bredd över köksbordet. Den gamle
åt vid ett mindre bord i närheten av spiseln, han
kunde ju inte äta så snyggt, han kunde ha
fördärvat aptiten för gästen — sonen, och så var det
Dan Andersson. IV. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
