Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
ju skönt för honom själv att slippa vara förlägen
över sin fumlighet. Man språkade livligt. Karl
Magnus berättade och syskonen frågade, alla i
munnen på varandra. Glädjen över hans återkomst var ’
oförställd och sorlet blev allt livligare, så att Lars
ibland glömde bort att äta, lät skeden falla ned mot
knäet, så att han spillde på sig och utbrast:
— Tänk att det är så pass förtjänster i Amerika
— hå, hå!
Men ingen låtsade höra honom, och till sist teg
han = alldeles, bara vände de röda, grinande
springorna där ögonen suttit, mot deras bord och
gapade som vanligt. Till sist tycktes han ha tänkt
över hur överflödig han var, och stapplade ut, bort
till torvtäkten, där han hela eftermiddagen satt på
en träbock framför en stubbe med en riskniv i
handen, hackande den torra torven till små smulor.
Men det kom ingen fart i hackningen. Han stannade
då och då av och grubblade.
Ja, nog hade han tänkt göra det många gånger,
men det var allt orätt och hemskt. Orätt? Att gå
ur vägen? Hm. Kunde Gud vara så sträng, han
såg väl hur Lars hade det. Äsch — inte tänka på
det där — sonen var ju ändå hemma och en
duktig son var det. Ingenjör och rik. Ingenjör och
rik, de orden tuggade Lars ideligen på med sina
tandlösa käkar. Ingenjör och rik.
När kvällen kom och aftonvarden tillgick
ungefär på samma sätt yttrade han icke ett ord. Han
hade något att tänka på för egen del. Helt fort
mumsade han i sig sin matbit och kröp till kojs
och låg och hörde hur dottern och de bägge sönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
