Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Aftonstjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFTONSTJÄRNAN.
Egendomligt nog har jag fått den besynnerliga
vanan att tala med mig själv, det kanske är
därför att jag sällan ser en människa att tala med.
Varför går jag då här ensam — å, jag har min
släkting, förstås, den tystlåtna Johanna, som stökar
i köket, men det är inte för hennes skull jag
stannar. Säkert skulle hon bli glad åt om jag gav
mig i väg, det är hon som äger stugan och jag
har inte ens betalat kosten denna månad. Denna
. inte på tre månader, om jag tänker efter, det
är skamligt, men vad ska jag göra? Jag är en
målare vars tavlor ingen köper, för resten, vem skulle
köpa här, mitt i skogen, bland dessa höga berg,
i denna by, där varje människa betraktar mig med
misstroende. I staden är för dyrt att leva, fast
där kunde man ju ha några att tala med — men
för resten, det är just ingen som vill tala med mig.
Vänner? Finnes det vänner? Det har jag ofta
undrat på — ibland har jag en sjuklig åkomma att
tro alla människor vara mina fiender. Doktorn rådde
mig att sluta med det där, han sade att det kunde
stegras till förföljelsemani. Detta kom mig att tänka
på en bondkvinna i min barndomsby, som icke sov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
