Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Aftonstjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
in i den skälvande etern där bakom, långt in i
aftonstjärnans rymd ville jag fara, och lämna allt bakom
mig, ty allt är gammalt, förbrukat och fult
härnere. Just som jag tänker detta drar en hop
larmande ungdom förbi, och en druckens skrål ekar
mellan bergen. Och jag kan inte flyga genom etern,
jag kan icke komma in i kvällsstjärnans ljuskrets,
jag har en golvyta fem meter lång och fyra meter
bred att vandra, och jag kan icke gå ut, ty då
träffar jag människor, som jag är rädd för. O,
det är så långt till aftonstjärnan!
En bil surrar långt borta på landsvägen. Jag
hör dem ofta, och jag undrar ibland vad alla dessa
människor leva för och hur pass lyckliga de äro.
De måste alla vara rika, ty dessa landsvägssträckor
äro långa och en färd mellan M- och M-stad kostar
mycket, nära hundra kronor. Ibland tänker jag att
någon av dessa skinnklädda damer och herrar måste
väl äga ett slott med en urgammal, ståtlig park och
en springbrunn och ett förfallet lusthus med
vildvin omkring. Och i tankarna hör jag en träpipa
eller en flöjt från lusthuset. Tonerna gå över
dammen på vilken aftonstjärnan lyser, och i en båt långt
borta som ser så liten ut som en snäcka, sitter ett
älskande par...
Ty det kan väl inte vara möjligt, att det är
hästhandlare och garvare och provryttare och
falskspelare och klockjudar och deras fruar som åka i
alla dessa bilar! Någon måste väl äga ett slott,
någon! Och då kunde jag få bli bjuden ut till det
slottet och sitta på terassen med en flaska vin
och en ung, bedårande flicka, just när solen går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
