Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Villes hädanfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILLES HÄDANFÄRD.
Forstmästare Ask berättade mig följande en
kväll:
Eftersom jag höll på att svälta ihjäl en av dessa
strålande varma vårdagar året nittonhundratvå tog
jag mod till mig och uppsökte flottningschefen
Björnström och frågade honom om han hade någon
användning för mina krafter. Han tittade på mig från
topp till tå och antagligen ansåg han mig ohjälpligt
kraftlös, särskilt missbelåten var han med mina
händer, som voro veka och vita efter mer än tre års
bortovaro från grövre arbete. Men eftersom hans
far hade varit min fars bäste vän en gång i världen,
ansåg han det väl ohövligt att säga nej, och så antogs
jag till timmerflottare. I vårdagens aftonglöd följde
han mig till Vaimalaviken och vi rodde i en
nytjärad, doftande båt ut till ett timmerband på
femtiotusen stockar, som låg inlänsat och skvalpade svagt.
Hela massan skulle ned till Blyvika ångsåg, och
manskapet, som annars bodde i ett skjul på en
väldig flotte bakom sista dubbelbommen, hade
permitterats. Björnström och jag sovo ensamma
ombord på flotten den första natten, kokade kaffe
inne i skjulet och pratade om barndomsminnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
