Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - Inledning - Äldste innebyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Också måste detta landskap med sin skärgård, den fiskrikaste i
Sverge, och sina ypperliga jagttillfällen hafva företrädesvis utvalts till
bostad af ett folk, som ej förstod att af jordbruket hemta sin näring.
Af formerna på de hufvudskallar, som blifvit anträffade
jemte redskap af sten och ben, har man ansett desamma hafva
tillhört ett folk, beslägtadt med nutidens Lappar, Eskimåer och
andra folk af den hyperboreiska stammen. Dess urhem antages
på goda grunder vara att söka i det nordliga Asien, derifrån en
invandring ägt rum åt Europas vestliga kuster, då äfven det
sydliga Sverge öfver Danska öarne erhållit sin första befolkning.
Att Bohusläns urbebyggare kommit samma väg är väl det
sannolikaste. Att döma af de i Halland högst sparsamt förekommande
fynden af stenredskap och andra till samma period hörande
fornlemningar, synes emellertid, som om ifrågavarande folkstam ej der
qvarstadnat, utan på en kortare tid genomvandrat denna del af
vestra kusten, för att först i Bohuslän på allvar nedslå sina
bopålar, under det en annan gren dragit åt Vestgötaslätten, der
rika lemningar efter deras grafvar ännu förekomma. Längs
Bohusläns vattendrag spårar man vidare denna folkstams gång inåt
Dalsland och Vermlandsnäs, som härifrån sålunda erhållit sin
första befolkning. Om emedlertid en sådan inflyttning hit ifrån
det i klimatiskt hänseende vida mildare Skåne varit frivillig eller
orsakad af något påtryck söder ifrån af en mäktigare stam är
ovisst, ehuru det sistnämnda alternativet är det sannolikaste.
För denna folkstam har man ansett de så kallade
halfkorsgrafvarne eller gånggrifterna hafva varit egendomliga. Dessa
grifter uppförda ofta af ofantliga stenblock, bilda en källare,
vanligen af rektangulär, stundom af rund form, ifrån hvilken en
låg, smal, stensatt gång leder ut i dagen. Det hela döljes uti
en jordhög och uti sjelfva griftrummet äro liken insatta
obrända i nedhukad ställning[1], omgifna af hvarjehanda vapen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
