Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - I. Natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storlek; och beklagligen hafva de flesta af dem redan blifvit så
anlitade, att deras fullkomliga uttömmande på tjenlig bränntorf snart
nog inträffar, så framt ej den på observationer (se noten)
grundade förmodan är verklig, att, sedan det öfra torflagret blifvit
borttaget, det underliggande småningom, af en outredd kraft,
uppskjuter till det borttagnas höjd. Små torflager förekomma äfven,
serdeles på öarna, bildade uti håligheter på bergshöjderna, hvarest
utan tvifvel fordom varit vattensamlingar. Torfmossarne här föra
en myckenhet träd, hvilka dels äro temligen bibehållna, dels så
upplösta, att de utgöra en fin smutsmassa, som kan knådas till
en deg. De sålunda förekommande trädslag äro inuti landet mest
fura; men i närheten af hafvet vanligast björk, ek och al, samt
serdeles hassel, och på några alnars djup träffas nästan öfverallt
en myckenhet nötter. Ju mera trä finnes ibland torfven, desto mera
värderas han såsom bränsle. På de flesta ställen har torfven
så föga sammanhang, att den ej kan skäras, utan måste ältas
och knådas tillsammans. Lagrens mäktighet är högst olika, från
två till många fots djup; öfver tre alnars djup kunna mossarne
ej bearbetas, emedan bottnen då merendels uppstötes af vatten,
hvilket ofta sker på mindre djup.
Att länet i äldsta tider varit ända till strandlägget
öfvervuxet af grofva skogar, vittna de lemningar af träd, som årligen
upptagas ur torfmyrorna. Man har äfven historiska vittnesbörd
derom. Hakon Adalstensfostres skald, Guttorm af Sindre, qväder
om Vikens herrliga ekskogar, och flera af sagorna [1] beskrifva
Hisingen, Inlands stränder och de södra skären såsom skogbevuxna.
Men då med kristendomens införande vikingalifvet småningom
aftog, och folket nödgades lägga sig mera vinning om åkerbruk,
förminskades skogarne efterhand; så att man icke har skäl att
antaga, det desamma vid digerdödens utbrott, i medlet af 14:de
seklet, varit stort betydligare än nu. Och då de efter denna
folködande farsot fått tillfälle att åter uppväxa, skola, enligt en
bibehållen tradition, Skottar och andra främmande nationer, som
drefvo sillfiske under dessa kuster, gjort allt, för att åter utöda
dem. Likväl funnos ännu i början af 1600-talet härstädes
ypperliga skogar, äfven af ek och bok [2], men af dem återstå nu få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
