Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en panisk förskräckelse, som äfven meddelades hans
elever. Det för mig ovana skoltvånget förstörde all
håg och lust för studier; min försummelse straffades
med ökade lexor, förlust af lekstunder och äfven
med handgripliga tillrättavisningar. Följden deraf
blef en ökad ovilja jemte hemsjuka, hvilken senare
underhölls af en viss otrefnad på stället, och
synnerligen af min skolkamrats påstådda företräde,
på grund af hans adelskap, och deraf föranledda
ständiga tvister och rätt allvarliga slagsmål oss
emellan. Jag tyckte mig bringad till det yttersta
och föresatte mig att trotsa alla bestraffningar
och visa huru litet de på mig verkade. På 14 dagar
kunde jag icke förmås att felfritt uppläsa en
lexa, ehuru jag ganska väl förmådde det. Slutligen
måste min far underrättas om förhållandet, och han
lär tillstyrkt en mot den hittills begagnade motsatt
behandling. Oförmodadt framstäldes en dag ett litet
fartyg med tackling och segel, passande för de små
sjöar som vårsolen började tilldana på platsen af
vår skolbygnad, och derjemte förklarades att denna
klenod skulle tillhöra den af oss båda, som efter en
veckas flitig läsning aflade den bästa examen. Priset
tillföll mig; jag erhöll bifall och beröm, och
uppmuntrad deraf, föresatte jag mig att genom flit
och uppmärksamhet förvärfva förmågan att hädanefter
kunna fägna min gode far med bref, skrifna på latin.
Julen kom och med den skollof och lekar. Af dessa
var den förnämsta och mest tilldragande sig vår
uppmärksamhet, att i en viss ordning på golfvet
uppställa en mängd papperskråkor, hvilka skulle
föreställa stridande arméer, och att sjelfva
med fjederbössor nedskjuta hvarandras, soldater
representerande kråkor. Den, som för motståndaren
kunnat döda de flesta, var den lycklige segraren,
en ära hvarom striden ej sällan fortsattes emellan
de båda generalbefälhafvarne personligen. Att
försaka detta nöje för den åter börjande läsningen
var en uppoffring som jag ej kunde underkasta mig;
jag försummade den senare, rekryterade min vid sista
bataljen illa tilltygade armé och sökte äfven ingifva
Albin samma lofliga omtanke. Sålunda allmänt myteri
i skolkammaren. Händelsen måste delgifvas min far,
hvilken med anledning deraf sände mig ett bref af
innehåll: att han ämnade snart göra ett besök på
Olhamra och önskade att en dröm, som han nyligen haft,
då icke måtte besannas. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
