Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Landtlif och statistiska arbeten. Topografiska resor i Norrland och Norge. Ett samtal med Karl Johan om Crusenstolpe - VI. Elektriska telegrafens införande i Sverige. Planer för jernvägar. Akrells afskedstagande. De sista åren af hans lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oersättlig. Äfven för svenska flottan var hans bortgång
att beklaga. Stora förhoppningar voro fästa vid hans
person, i förening med vördade minnen af det namn
han bar.
1848. Vid den året förut verkstälda ombildningen
af teknologiska institutet blef jag anmodad och
nödgades äfven åtaga mig att vara ordförande i den nya
styrelsen öfver detta verk. Någon tid derefter erhöll
jag nådigt förordnande att förvalta kanslersembetet
vid krigsakademien. Båda dessa, hvarandra ganska
olika befattningar hade blifvit mig uppdragna af
skäl att ingen ville med dem åtaga sig ett lönlöst
besvär. Båda voro hvar på sitt vis för mig obehagliga,
i synnerhet den förstnämda, såsom helt och hållet
fremmande för min verkningskrets och förmåga.
1850–51. l brist på märkliga företeelser må anföras,
att jag 1850 helt oförmodadt erhöll ett diplom
med förordnande att vara: Foreign honorary
member of the Royal Geographical Society of
London, och följande året blef vald till præses i
vetenskapsakademien. Denna senare hedersbevisning
var mig i hög grad motbjudande, emedan den, efter min
åsigt om vetenskapsakademien, aldrig bort tillfalla
andra än vetenskapsmän. Också befann jag mig, under
det år denna befattning varade, alltid i en tvungen
och tafatt ställning inom akademien och önskade
att aldrig hafva fått äran att tillhöra detta lärda
samfund.
Hela detta år drogs jag med en rätt svår åkomma,
som i trots af alla försökta läkemedel ständigt
förvärrades, nämligen vattenros i benen. Läkarne
förklarade den obotlig vid min ålder; men den botades
dock fullkomligt och utan alla svåra följder, af
jungfru Årberg, en allmänt känd och värderad, ehuru
opromoverad, läkarinna af yttre åkommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
