Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Elektriska telegrafens införande i Sverige. Planer för jernvägar. Akrells afskedstagande. De sista åren af hans lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögat af stora byar hvilkas långa rökande
skorstenar vittna om derinomvarande fabriks- och
manufakturanläggningar och de fält mellan byarna som
ej odlingen inkräktat, äro uppfyllda af unga sådda
barrskogar som åt framtiden lofva rika skördar.
Vi dröjde en dag i Hannover; jag ville der återse
några för mig välbekanta ställen. Förgäfves! allt var
förändradt! Nya stadsdelar tillkomna. Det präktiga
hotel nära bangården der vi bodde var fordom ett litet
utvärdshus och de fält och trädgårdar som skilde
detta från staden voro nu qvarter inom densamma,
bebygda med smakfulla palatser.
I Leipzig, mycket utvidgadt och med praktbygnader i
sina förstäder förskönadt, hade jag nöjet att finna
mig vara hemmastadd från fordna tider. Den gamla
inre staden var sig lik, och jag igenkände bestämdt
det ställe vid Grimmaisches Thor och den mot fältet
utskjutande kyrkogårdsmur der jag blef blesserad,
ehuru detta ställe nu låg inbygdt långt inom staden. I
hög grad intressant var för mig att under flera timmar
genomströfva den del af slagfältet n. o. om staden,
der den stora striden 3:ne dagar utkämpades af de
under Karl Johans befäl stående armékorpser. Jag hade
trott mig temligen hemmastadd på detta fält och tyckt
mig utan svårighet kunna igenkänna både läget och
utseendet af de byar som utgjorde det stora slagets
brännpunkter, men de 40 åren hade mycket förändrat
och mycket ur mitt minne utplånat. Jag igenfann väl
byn Paunsdorf, hvars utseende stod så lifligt för min
inbillning; jag såg det stora s. k. Hoffet på södra
ändan af byn – men helt olik den bygnad jag väntat
mig få se. Endast efter anvisning af kartan kunde jag
få reda på Schönfeldt, Stuntz och Sellertzhausen,
men Reudnitz, der jag såsom blesserad infördes och
blef förbunden, och det tomma lusthuset der jag
tillbringade den derpå följande natten, stod ej att
igenfinna. Byn tillhörde nu och låg inom stadens
utvidgade område.
Tröttheten nödgade oss omsider att efter en 7 à 8
timmars oupphörlig vandring återvända till staden.
Under middagen omgifne af talrika bordsgäster,
drucko vi, Axel och jag, i all tysthet en skål under
den innerligaste och varmaste välönskan: han för sin
goda mor, jag för min älskade hustru – det var d. 11
augusti, hennes och min bröllopsdag för 46 år sedan.
På café Français uppehöllo vi oss en stund vid
kaffekoppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
