Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Elektriska telegrafens införande i Sverige. Planer för jernvägar. Akrells afskedstagande. De sista åren af hans lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och cigarren, från verandan deraf skådande
utåt den s. k. Esplanaden mellan det egentliga
Leipzig och Grimmaische Vorstadt, nu upptagen af
en vacker parkanläggning; vid stadens intagande
1813, skådeplatsen för heta och blodiga strider;
nu gräsplaner och blomsterkullar och mellan dem
skaror af lustvandrare; – då ett vildt slagtande,
döda och sårade om hvarandra på det härjade fältet.
I den vackra Rosenthalsparken, vid ett af dess täcka
schweizeriställen, tillbringade vi en angenäm afton
under åhörande af rätt god musik och i likhet med
det öfriga sällskapet – herrar och damer, hvar och
en vid sin mugg bayerskt öl.
Min länge närda önskan att få återse det gamla
Leipzig var nu uppfyld och jag kunde utan saknad vända
detsamma ryggen, under vida lyckligare förhållanden
och gladare utsigter än för 40 år sedan, då jag
lidande och sjuk, af läkarne lifdömd, gaf mig
i väg med intet annat mål för mitt sträfvande
än att möjligen kunna få återse det kära hemmet,
der få sluta mina dagar och ändtligen få till min
sista hviloplats Solna kyrkogård i stället för en
Gottesacker im Leipzig.
Visst var jag under de sedan den tiden förflutna 40
åren gammal vorden, men jag hade helsa, krafter
och lefnadslust; jag kunde njuta i fullt mått af
resans glada skiftningar, och jag gjorde det också,
då vi följande dagen ankommo till det trefliga för
sina konstskatter värderade Dresden, den enda stad
i Tyskland jag sett der jag ville lefva och dö, om
ett olyckligt öde skulle drifva mig från det älskade
fäderneslandet och dess sköna hufvudstad.
Tiden var alltför kort för att njuta af och taga någon
kännedom om de massor af konstverk och dyrbarheter
af alla slag som Dresdens rika museer erbjuda. Vi
genomvandrade Das grüne Gewölbe, en sträcka af 8 till
10 stora salar, uppfylda med dyrbara konstalster,
Zwinger med sina statyer och tafvelsamlingar, det
ofantliga målningsgalleriet am Neumarkt, historiska
och naturhistoriska museerna i Zwinger m. m.,
uttröttade slutligen af allt det sedda men på långt
när icke tillfredsstälda. Det hade fordrats en dag
minst för hvarje af dessa beskådansvärda samlingar –
och vi hade blott en förmiddag för dem alla. Äfven
det yttre af staden måste bekikas, teatern besökas
o. s. v. I katolska kyrkan bevistade vi en för
tillfället anstäld gudstjenst, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
