Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storartade vattenkonster på mitt unga sinne gjorde ett
outplånligt intryck.
En annan utflygt, som äfven qvarlemnat ett angenämt
minne, var den fotresa, som jag ifrån Mainz
företog i det sköna Rheingau, i sällskap med en
ung hannoveranare, hvilkens bekantskap jag gjort på
resan till Cassel. Med ränsel på ryggen tågade vi
öfver Biberich, Wiesbaden, Erbach, Johannisberg,
Rüdesheim med flere ställen till Assmannshausen
der Rhen öfverfors, samt på andra stranden öfver
Rheinstein och Bingen åter till Mainz. Många gånger
har jag sedermera på ångbåt berest denna del af
Rhenfloden. Den är alltid högst intagande; men,
vill man rätt njuta deraf, då bör man, såsom vi,
resa till fots och göra en och annan afstickare i det
omgifvande höglandet. Att vid en dylik färd de goda
rhenvinerna icke skulle försmås, är naturligt. Tvärtom
utgjorde det ett af resans ändamål att på stället
grundligt studera dem. Vi gjorde derför halt vid
hvarje vinberg och smakade så ofta af drufvans safter,
att vi vanligen väl förplägade uppnådde nattqvarteret.
Från Mainz fortsattes resan med ångbåt till Mannheim
och vidare landvägen till Carlsruhe. Derifrån besöktes
Baden-Baden, hvarest jag för första gången fick
se prins Gustaf Vasa, hvilkens uppsyn och hållning
dock på mig gjorde ett föga anslående intryck. Här
sammanträffade jag äfven med min så kallade kamrat,
ryttmästaren baron Hogguer, och hade den glädjen
att få biträda honom med uppsättandet af hans
afskedsansökan.
I Stuttgart, dit jag den 18 augusti anlände, riktades
uppmärksamheten hufvudsakligen på den då i Würtemberg
högt uppdrifna ädla hästafveln; och besöktes för
sådant ändamål de i närheten belägna stuterierna
Weil, Scharnhausen och Hohenheim. Likaledes reste
jag en dag ut till Esslingen, för att se der förlagda
rytteri-regementes öfningar. Vädret var regnigt. Jag
var derför iklädd en mycket tarflig resdrägt och
höll mig på afstånd, emedan regementet exercerade
för kavalleri-inspektören, general Ræder. Det sätt,
hvarpå jag visste välja lämpligaste platsen att se
hvarje rörelse, tycktes dock ådraga sig en viss
uppmärksamhet, och under en anbefald hvila nalkades
general Ræder, under yttrande: "Ni synes vara en
verklig vän af rytteriet, min herre!" Begagnande
tillfället, förestälde jag mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
