Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Regementsofficerstiden (1842-1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga hustrus skull ville begrafva mig i ett så
aflägset landskap. Emellertid var det Karl Johan
sjelf, som först hos mig väckte tanken att gå in
på den administrativa embetsmannabanan och söka en
landshöfdingetjenst.
Året 1844 inträdde, detta i så många afseenden
för brödrafolken och äfven för mig personligen
betydelsefulla år. Den 1 januari emottog jag
vaktgöringen hos konung Karl Johan, hvilken oaktadt
sin höga ålder syntes vara vid den förträffligaste
helsa. Allt var sig likt, som då jag föregående
maj månad vaktgjorde. Sängkammar-föredragningar
och statsråds-sammanträden försiggingo i
regelmessig ordning. Enskilda uppvaktningar
emottogos esomoftast. Föreskrifter gåfvos att såsom
vanligt högtidlighålla Karlsdagen, den 28 januari,
och excellencen Brahe meddelade mig på förhand,
att ibland då inträffande befordringar jag skulle
utnämnas till tjenstgörande kabinettskammarherre efter
den till landshöfding nyss befordrade grefve Patrik
Lewenhaupt. Med ett ord, ingenting gaf anledning
att befara något sorgligt afbrott i den enformiga
vaktmånaden. Den 26 januari, konungens födelsedag,
emottog hans majestät i enskildt företräde 8 till
9 personer af dem, som under de senare dagarne sig
dertill anmält. En del af dessa företräden räckte
ganska länge, och konungen var ifrån 6 till 1/2 10
e. m. oafbrutet af dem upptagen. Vid utträdet från
konungen i vaktrummet uttalade nästan samtliga dessa
besökande sin förvåning öfver hans majestäts raskhet
och liflighet; och vi vakthafvande kunde derför, då
vi sent på aftonen åtskildes, med det fullkomligaste
lugn gå till hvila. Denna blef dock icke lång. Något
före 5 på morgonen väcktes jag af en garderoblakej,
som från excellensen Brahe meddelade underrättelsen,
att konungen häftigt insjuknat. Jag skyndade ned i
vaktrummet och träffade der kabinettskammarherren
baron Adolf Lovisin, som erhållit befallning att
genast till slottet uppkalla det svenska statsrådets
medlemmar, med föreskrift för mig att vidtaga
enahanda åtgärd med det norska. Icke utan svårighet
lyckades jag att sätta lif i den tungt sofvande
tjenstepersonalen inom det norska ministerhotellet och
att få statsminister Due väckt, hvilken med yttersta
bestörtning förnam anledningen till mitt tidiga besök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
