Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Regementsofficerstiden (1842-1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan kort voro på sådant sätt både svenska och norska
statsråden församlade i vaktrummet, Gustaf III:s forna
paradsängkammare. Der förblefvo de nu, i afvaktan på
hvad som kunde inträffa, under flere dagar utan att
våga aflägsna sig. Konungen hade nämligen drabbats
af ett slaganfall, och man befarade, att döden kunde
hvarje ögonblick inträffa. Mat och dryck fingo under
denna tid herrar statsråd i öfverflöd och af bästa
beskaffenhet, men annan hvila än den oroliga på
soffor och stolar bestods dem deremot icke, så framt
ej en eller annan lyckades att på en kort stund få
vederqvicka sig i kammarherrens eller adjutantens rum.
Karl Johans fysik var dock för stark att genast
duka under. Lifsverksamheten började småningom
återvända, och konungen kunde den 1 februari
underskrifva förordnande för kronprinsen att föra
riksstyrelsen. Derigenom upphörde konseljledamöternas
ofrivilliga instängning å kungliga slottet, och
regeringsärendena återtogo sin vanliga gång.
Min vaktgöring slutade med januari månads utgång,
och jag kunde då ett par dagar i eget hem hvila ut efter
den ansträngning, som var en följd af konungens
insjuknande; men jag var hela februari månad på
bivakt och hade föga lugn att sysselsätta mig med
annat, hvarför jag å slottet tillbragte min mesta tid
ända till konungens den 8 mars inträffade död. Under
dessa sju veckor af oro och spänning såg jag aldrig
konungen. Det var först den 9 mars jag hade tillfälle
att taga i betraktande den stora svarta fläck på yttre
sidan af högra foten och smalbenet, den gangræna
senilis, som vållade döden. Förutom drottningen,
kronprinsen med gemål och läkarne, tilläts ingen,
om ej undantagsvis, att under sjukdomen inkomma
i sängkammaren.
Excellensen Brahe lemnade ej ett ögonblick sin
konungslige väns sjuksäng och fick under hela denna
långa tid aldrig njuta någon hvila. För Karl Johan
hade Brahe länge varit oumbärlig; åt honom hade han
egnat sitt lif, och vid hans dödsbädd ådrog han sig
den plågsamma hektiska sjukdom, som ett halft år
senare lade honom sjelf i grafven. Sällan har en
konungslig gunstling haft ett större inflytande än
Brahe; aldrig har ett sådant inflytande på ett ädlare
sätt utöfvats. Karl Johans obekantskap med svenska
språket gjorde en mellanlänk mellan honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
