Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Regementsofficerstiden (1842-1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast på den korta sträckan mellan Braunschweig
och Dresden hade hjelp af jernväg. Oaktadt dessa
besvärligheter anlände vi dock friska och raska till
Wien, hvarest vi togo in på "Erzherzog Carl", i en
genom svenske chargé d’affaires Järta anskaffad,
vacker och passande bostad. Österrikes sändebud
i Stockholm, grefve Woyna, gammal vän till Hierta
och äfven mycket bekant med mig, var denna tid på
permission hemrest till Wien. Han besökte oss kort
efter ankomsten och var under hela vistelsen i den
österrikiska hufvudstaden med råd och dåd behjelplig
samt sålunda för oss båda af lika mycken nytta som
nöje. Han meddelade oss kort efter ankomsten en
underrättelse, som, synnerligen för mig, var i hög
grad nedslående. General Hierta, såsom innehafvare af
särskildt kreditivbref, var nämligen fullt berättigad
att uppvakta kejsar Ferdinand, men för mig fans,
enligt det stränga hofceremonielet, ej någon möjlighet
att blifva denne höge herre förestäld. Woyna tillade
i förtroende, att orsaken hvarför man i så hög
grad försvårade tillträdet till kejsarens person
var, att man ej ville lemna honom, såsom något
mindre vetande, tillfälle att komma i beröring
med främlingar; och såsom bevis på strängheten af
denna afspärrning åberopade han, att kort förut den
i särskildt regeringsuppdrag anlände hannoveranske
utrikesministern blifvit vägrad begärdt företräde. Då
Woyna icke kunde i detta fall något uträtta, beslöt
general Hierta att arbeta på egen hand. Vi ansågo
nämligen båda i hög grad sårande, att jag, som i
14 år varit anstäld vid Karl Johans person och som
närvarit vid hans sjukdom och död, icke skulle kunna
bevärdigas med ett enkelt företräde hos kejsaren. Vi
framstälde således begäran derom hos alla de högsta
hoffunktionärerna. Man mottog oss öfverallt med den
utsöktaste artighet, men beklagade att det stränga
hofceremonielet omöjliggjorde uppfyllandet af en dylik
önskan. Slutligen vände vi oss till statskansleren,
furst Metternich, som fann framställningen mycket
naturlig, men yttrade: "Jag
hoppas, att ni, mina herrar, tron mig om att ega
någon makt inom detta land. Så mäktig är jag dock
ej, att jag med bästa vilja i verlden kan utverka
Troils presentation för kejsaren. Det förmår ingen
i Österrike. Dertill gifves blott ett sätt. Tag ni,
general Hierta, major Troil med er och anmäl honom
sjelf! Ni är ej bunden vid våra föreskrifter." Så
skedde äfven, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
