Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Regementsofficerstiden (1842-1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta sätt försiggick utan alla svårigheter
presentation både för kejsare och kejsarinna.
Denna ihärdighet, som att börja med endast var en
hedersfråga, visade sig sedermera hafva varit af
verklig nytta, emedan den, som haft företräde hos
kejsaren, var berättigad att utan omgång anmäla
sig hos hvilken som helst af de öfriga kejserliga
personerna. Vi besökte derför utan alla svårigheter
enkekejsarinnan och samtliga erkehertigar, bland
hvilka naturligtvis den gamle krigshjelten Karl ådrog
sig min synnerliga uppmärksamhet.
General Hierta var under vårt vistande i Österrikes
hufvudstad föremål för mycken uppmärksamhet. Dertill
var hans lugna och värdiga hållning visserligen
den egentliga orsaken. Men hvad som icke mindre
dertill bidrog var den protest, som prins Gustaf af
Vasa samtidigt med vår ankomst afsände till hofven
i Europa emot konung Oskars uppstigande på tronen,
och som denne senare furste kort derefter högsinnadt
besvarade genom upphäfvande af förbudet emot
gemenskap med f. d. konungafamiljen. Denna protest
ogillades af österrikiska regeringen, och man ansåg
sig ej tydligare kunna lägga denna åsigt i dagen än
derigenom, att det svenska sändebudet inbjöds till
middag vid det kejserliga hofvet. Af redan anförda
skäl, och då kejsarens person så litet som möjligt
fick visas, betraktades en dylik middag som en högst
ovanlig tilldragelse, hvilken visserligen ej heller
nu skulle hafva ifrågakommit, om icke på grund af
nyss anförda politiska förhållanden. Vår vän Woyna
underrättade på förhand härom, men tillade, att
endast general Hierta skulle inbjudas, och bad mig
ej misstycka, att jag blef utesluten. Jag svarade,
att hvad jag fordrat var att såsom gammal adjutant
hos Karl Johan anses berättigad att blifva förestäld
för den kejserliga familjen, men att mina anspråk
ingalunda sträckte sig till att blifva medbjuden till
taffeln. Så mycket större blef derför öfverraskningen,
då kort derefter en hoffurir aflemnade inbjudning
till påföljande dag, icke blott för general Hierta,
utan äfven för major von Troil. Den middag, i
hvilken jag sålunda kom att oförmodadt deltaga, var
den mest högförnäma jag någonsin bevistat. Förutom
konferensministern grefve Kollowrath, den högste
i Wien kommenderande generalspersonen grefve von
Wimpffen och ett par hofembetsmän, bestod sällskapet
af nio medlemmar af den kejserliga familjen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
