- Project Runeberg -  Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar /
II:78

(1884-1885) [MARC] [MARC] Author: Carl Fredrik Akrell, Samuel Gustaf von Troil, Per Sahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Regementsofficerstiden (1842-1851)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig vid tébordet och gick kort derefter med något af
de främmande sändebuden in i nyssnämda halfdunkla
rum. Vid dörren till detsamma samlade sig alla
de, som önskade företräde. En och annan fick sin
förhoppning uppfyld, i det fursten vinkade honom till
sig, men många måste låta sig nöja med det allmänna
samtal, som egde rum efter furstens återinträde i
térummet. Klockan omkring 1/2 12 satte sig i ett af de
inre rummen det Metternichska paret till whistbordet
med ett par närmare bekanta, och det stod nu öfriga
gäster fritt att aflägsna sig eller underhålla sig
med hvarandra.

Vår vistelse i Wien var för öfrigt i alla afseenden
angenäm. Aftnarna tillbragtes ej sällan på spektaklet,
der vi bland annat tjusades af Fanny Elslers
intagande dans. Till middagarna voro vi för det mesta
bortbjudna, och erinrar jag mig ibland dem en, till
hvilken furst Metternich samlat alla i staden varande
österrikare, hvilka innehade svenska ordenstecken, och
hvarvid min bordsgranne, den gamle baron Ottenfels,
förut sändebud i Konstantinopel, nu departementschef
i utrikesministeriet, öfverraskade mig genom sin
noggranna kännedom af Fredrika Bremers och Emilie
Carléns arbeten, som denna tid voro synnerligen på
modet inom den österrikiska hufvudstaden.

En dag öfvervoro vi en stor militärisk gudstjenst
med defilering. För generalitetet var ett öppet
tält upprest, i hvilket jag med general Hierta
erhöll plats. Dervid fogade händelsen så, att jag,
iklädd Karl Johans adjutantsuniform med den blå
och gula plymen, nära en timmes tid befann mig på
ett par alnars afstånd från prins Gustaf af Vasa,
som noga betraktade mig, men med hvilken all närmare
beröring under då varande förhållanden ej kunde komma
i fråga. [1]

Vid afskedet från Wien underrättades jag, att kejsaren
tilldelat mig den då för tiden sällsynta utmärkelsen
att nämnas till


[1] Såsom ofvan blifvit anfördt, hade jag redan vid
ett föregående tillfälle, år 1830 i Baden-Baden,
haft tillfälle att se prinsen af Vasa. År 1874
sammanträffade vi för tredje gången i Marienbad. Då
jag aldrig med honom samtalade, kan jag ej om hans
person uttala ett bestämdt omdöme, men den yttre
hållningen var stel, och en viss slöhet fans ständigt
lägrad öfver de föga uttrycksfulla anletsdragen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:58:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akrell/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free