Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Regementsofficerstiden (1842-1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddare af Leopolds-orden, hvilken likväl
först efter hemkomsten tillstäldes mig genom
utrikes-departementet.
Den 29 april afreste vi, efter förutgångna
afskedsbesök hos de kejserliga m. fl. Vi behöfde
nu ej skynda, och hemresan blef derför, under
ett ständigt vårväder, lika angenäm som utfärden
hade varit besvärlig. Från Berlin togs vägen genom
Mecklenburg, med afläggande af besök på de Dewitzska
och Malzahnska godsen Krumbeck, Sommerow och Iwenach
till Stralsund, och derifrån sjöledes öfver Ystad
till Stockholm, dit vi anlände den 11 maj.
Under min frånvaro hade jag den 10 april 1844, efter
i tjensten aflidne J. G. Silfverstolpe, blifvit,
med förbigående af äldste ryttmästaren Bergenstråle,
befordrad till andre major, och
gjorde jag i denna egenskap årets regementsmöte med
dragonkorpsen. Hvarje militär mottager med glädje
hvarje befordran, och så var äfven förhållandet
mig. Men det var dock med ett visst vemod jag skildes
vid min kära lifsqvadron, för hvilken jag i 14 år
varit en allvarsam, men rättvis och välvillig chef,
och af hvars tillgifvenhet jag visste mig vara i
fullaste besittning. Det gjorde mig derför en sann
glädje, då efter mötets slut, utan att jag derom hade
den ringaste aning, en deputation af sqvadronen infann
sig för att å underbefälets och manskapets vägnar till
mig öfverlemna en silfverpokal, å hvilken Gustafvernas
och Karlarnes bilder voro inristade och på hvars fot
följande inskrift lästes: "Minne af Lif-esqvadronen
vid Kongl. Lif-Regementets Dragon-Korps till Majoren
och Riddaren S. G. von Troil – 1844."
Regentombyten medföra vanligen rubbning i de
personers ställning, som närmast omgifvit den aflidne
konungen. Så skulle naturligtvis förhållandet
blifva äfven med mig. Men jag tog detta lugnt,
föresättande mig att söka, icke genom nåd, men genom
duglighet vinna den befordran, som i framtiden kunde
för mig yppa sig. Tvänne vägar stodo såsom medel
dertill öppna: riksdagsmannens, för fortkomst på den
administrativa banan, och den militära, på hvilken
utsigterna icke voro för mig ogynsamma. Jag beslöt
att fortfarande arbeta i båda dessa riktningar, och
gjorde det äfven med full kraft under tiden 1844–1845,
öfverlemnande åt ödet att afgöra, för hvilkendera jag
slutligen skulle bestämma mig. Ett tredje medel till
verksamhet och framtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
