Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Regementsofficerstiden (1842-1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att mottaga denna, den förnämsta stabschefsplatsen
inom hären, då jag derigenom ovilkorligen skulle
hafva ådragit mig samtliga generalstabsofficerares
ovilja. Min gode vän och gynnare Peyron förklarade
orsaken till denna tystnad hafva varit den, att han
icke velat med mig tala i ämnet, förr än han visste,
huruvida han kunde genomdrifva sin önskan. Emellertid
blef – och detta med rätta – då varande öfverste Lovén
utsedd till denna mig af krigsministern tillämnade
plats.
Deremot kom jag tillfälligtvis att under dessa år
tjenstgöra såsom stabschef vid åtskilliga af de
smärre fältöfningar, hvilka konung Oskar, vanligen
på 2 till 3 dagar, anordnade för garnisonen och
de på ladugårdsgärdet lägrade trupperna. Vid en af
dessa manövrer, som egde rum år 1846, var chefen
för Svea lifgarde friherre Adolf Lovisin beordrad
att föra befäl öfver den ena korpsen. Lovisin, som
var en ganska klen taktikus, sökte öfvertala mig att
blifva hans stabschef; men jag vägrade enständigt,
emedan jag icke tilltrodde mig att utan ledning
och hjelp af min högste befälhafvare kunna, såsom
sig borde, fullgöra mina åligganden. Följande dag
erhöll jag likväl ett besök af generalbefälhafvaren
i 4:de militärdistriktet, friherre Karl Lovisin,
som så enträget understödde sin broders begäran,
att jag slutligen måste dertill lemna bifall. Det
gick, såsom jag förmodat; af min chef hade jag
ingen hjelp, utan måste med biträde af den utaf
mig utsedde stabsadjutanten, löjtnant af Klint, nu
generalbefälhafvare i första militärdistriktet, [1] sjelf anordna och leda
hela manövern. Emellertid stod lyckan mig bi –
och allt gick väl, hvarför äfven konungen, som icke slösade med
beröm, i nådiga ordalag förklarade mig sin synnerliga
belåtenhet.
Ett dylikt godkännande kom mig deremot icke
från honungens sida till del det påföljande
året. Kronprinsen Karl kommenderade då för första
gången den ena korpsen, öfverste Silfverstolpe den
andra. Den på förhand uppgjorda planen innehöll, att
kronprinsen första dagen skulle drifva Silfverstolpe
tillbaka, denne derefter taga offensiven,
och slutligen en större drabbning ega rum på
ladugårdsgärdet, i hvilken kronprinsen skulle blifva
segervinnare. Jag var Silfverstolpes stabschef och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
