Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Rörande den lika arfsrättens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyvärr ej sällan genom en lättsinnig lefnad medtagit
en betydlig del af förmögenheten, det oaktadt efter
föräldrarnes död taga dubbel lott emot henne? Och
har ej denne broder, antingen han inträder på
embetsmannabanan eller inom de närande yrkena, vida
lättare att betrygga sin utkomst än den värnlösa systern,
hvars hårda lott det ofta blir att äta slägtingars
nådebröd eller genom handarbeten uppehålla ett
glädjelöst lif? Söker man ej nu ofta att genom
testamenten eller konstlade köpeafhandlingar mildra
arfslagarnes orättvisa? Och skulle ej alltid denna
utväg återstå för de föräldrar, som af en eller
annan orsak funno sig befogade att gynna ett eller
några af sina barn på de öfrigas bekostnad? Må
man dessutom besinna, att i vår egoistiska tid
sällan några giftermål knytas utan ett nog långt
sträckt afseende på den förmögenhet, som qvinnan i
boet medför. Derför denna mängd af ogifta qvinnor,
hvilkas trånande, ensliga lif är ett talande bevis,
att de ej uppfylla sin bestämmelse. Derför denna mängd
af karlar, som, af naturen danade till förträffliga
familjefäder, föredraga en lefnad bunden af inga
fjettrar; som gå bort utan att vårdas af en huld
makas ömma omsorger och lemna efter sig inga andra
afkomlingar än dem, som sakna namn, förmögenhet och
uppfostran. Bevilja qvinnan lika arfslott med mannen,
och dessa missförhållanden skola till största delen
bortfalla, giftermålen tilltaga och sedligheten i
ej ringa mån befordras. Må man ej lemna ur sigte
olämpligheten af en lagstiftning, som bestämmer
olika arfsgrunder för olika samhällsklasser; som
säger, att borgarens och prestmannens dotter ärfver
lika med sonen, men adelsmannens och bondens endast
hälften; som försäkrar döttrarna om lika arfsrätt
så länge förmögenheten består i stadsegendom, men
som endast berättigar dem till half lott ifrån det
ögonblick samma förmögenhet blifvit öfverflyttad
i jord å landet; som i dag medgifver lika rätt åt
ofrälsemannens barn, men i morgon förändrar dessa
grunder, derför att han för sina förtjenster mot
fäderneslandet under tiden blifvit adlad; som för
den del af R. o. Ad., hvilken sedan 1809 tillkommit,
bestämmer, att den äldsta grenens söner skola ärfva
dubbelt emot döttrarna, men att ibland alla de öfriga
afkomlingarne lika arfsrätt skall ega rum. Att alla
dessa förhållanden äro både olämpliga och obilliga,
lärer väl ej kunna bestridas, oaktadt alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
