Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Rörande den lika arfsrättens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
både skäl och sofismer man för deras bibehållande
kan framlägga. Mina hrr, den fråga, hvaröfver vi
nu gå att besluta, är af en för hela fäderneslandet
omätlig vigt. Allt sedan införandet af vår nuvarande
samhällsförfattning har den vid nästan alla riksmöten
blifvit upptagen. I början vågade endast få röster
höja sig för en så genomgripande reform. År från år
har dock deras antal ökats, och Bonde-Ståndet, den
samhällsklass för hvars bestånd man af förändringens
antagande förespådde de största vådor, biträdde redan
vid 1840 års riksdag densamma. Huru lifligt deltagande
denna vigtiga samhällsangelägenhet tillvunnit sig hos
den stora massan af Sveriges innevånare, skönjes bäst
deraf, att, såsom flere talare redan förut anfört,
vid innevarande riksdag ej mindre än 21 medlemmar af
Bonde-Ståndet i motionsväg bragt ämnet å bane, och att
den lika arfsrätten af samma Riks-Stånd blifvit antagen
med 67 röster mot 23. Äfven Borgare-Ståndet har
biträdt denna åsigt, och Preste-Ståndet, som redan vid
flere föregående riksdagar hyllat samma mening, lärer
väl ej nu frångå densamma. Skall väl R. o. Ad. ensamt
deråt vägra sin sanktion? Nej! jag vågar ännu hoppas
en mera rättvis utgång. Med all den aktning jag för
egen del hyser för de utmärkta medlemmar af detta
hus, i hvilkas åsigter jag så ofta instämmer, men
emot hvilka jag nu nödgas såsom motståndare uppträda,
tvekar jag ej att öppet erkänna, att ett afslag från
R. o. Ad:s sida skulle af den stora tänkande delen af
svenska nationen kunna anses såsom förestafvadt af
egennyttan och ståndsfördomarna. Men, jag upprepar
det ännu en gång, denna utgång bör ej vara att
frukta. Vi stifta här lagar både för oss sjelfva och
för Sveriges qvinnor, och riddersmannen, hvars sköna
lott det alltid är att värna den svagares rätt, skall
ej, i det afgörande ögonblicket, fatta ett beslut,
stridande mot billighet, rättvisa och oegennytta. Jag
anhåller vördsamt om hr grefvens och landtmarskalkens
proposition på bifall till de delar af betänkandet,
som handla om giftorätt och arfsrätt, men afslag å
den del, som rörer morgongåfvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
